Läser för tillfället Farfar upp i graven och jag fullkomligt älskar den. Älskar alla kavalkader av ord, alla detaljer. Älskar att jag faktiskt måste läsa så långsamt jag gör för att ta till mig alla detaljer. Alla underbara formuleringar. Och kapitelrubrikerna! Som jag älskar kapitelrubrikerna. (En favorit än så länge: "När blommor är blommor, hur mister Hemingway och kamrat Marx står i förhållande till varandra, vem som är den sanne Tetrismästaren och vad Bogoljub Balvans själ måste tjäna som") Kapitelrubrikerna får mig att tänka på första arbetet jag skrev tillsamans med han som kom att bli min magisteruppsatsskrivarpartner. Vi ville egentligen ha sådana kapitelrubriker då. Vad jag kan minnas fegade vi ur, var det så? De var i alla fall inspirerade av Jan Ollars böcker om Karl Gran, högläsningsfavoriten. Ett litet sidospår... För att återkomma till ursprunget så har jag såklart blivit nästan vansinnigt fötjust i Sasa Stanisic. Vem kan klandra mig?