Jag tog ledigt idag.

En långweekend på Aspa herrgård?

Egocentrerade reflektioner en misslyckad eftermiddag

Jag är på jobbet, fullt medveten om att det är påsklov. Det är tomt, lugnt, behagligt.

Jag sitter på första bussen från jobbet, fullt medveten om att det är påsklov. Påsklovslediga resenärer på bussen.

Jag ska ta andra bussen hem, jag har glömt att det är påsklov. Den bussen går inte på loven. Nästan en timme kvar till nästa buss hem.

Jag köper kaffe av söt pojke (allt är bara yta) och önskar att jag kunde vara charmig och tilldragande istället för blyg och generad.

Jag läser ut Morvern Callar och konstaterar att rejvkulturen inte riktigt intresserar mig. Jag börjar läsa Smäck och känner en längtan efter att kunna uttrycka mig skönlitterärt. (Jag har råkat ut för skillnaden mellan god och dålig litteratur?)

Jag ser (och hör) studenter och känner att jag också vill igen (på heltid). Vill ha gemenskapen (och flytta).

Jag väntar på andra bussen hem från jobbet. Hon som ser ut som ett litet skogsväsen väntar på samma buss. Jag sitter på bussen. Han med händerna (som har dålig musiksmak och en vän som är fin, men förmodligen alldeles för ung) springer till bussen. Han som ser ut som Magnus Carlson går på bussen.

Hon som ser ut som ett skogsväsen och han med händerna går av på samma hållplats som mig.

Tiden rinner förbi när man drömmer om lyxhelger på herrgårdar. Jag ska ju snart med bussen.

Hann hitta ett till paket. Läsa fina böcker och få mat serverad i vacker miljö. Vill ha nu!

Jag har fått en ny dator på jobbet. En bärbar som ska vara bra när jag börjar digitalisera katalogen. Jag känner mig lite viktig med den nya datorn. Pengar spenderas på saker som ska vara till nytta för mig. Eftersom jag inte har fått inloggningsuppgifter till programmet som ska användas för digitaliseringen ska jag lära känna datorn idag har jag bestämt mig för. Fixa inställningar och så. Det är viktigt.

Blir det kaffe nu? Det är ju ingen här och kaffe trollas inte fram av sig självt. Får nog bli automatkaffe antar jag.

Jag får för mig saker ibland. Nyss fick jag för mig att jag hade formulerat det mest älskvärda personliga brevet som någonsin har bifogats en ansökan om ett bibliotekariejobb. Självklart bara formulerat ungefärligt och i mitt huvud, men ändå. Full av entusiasm närmade jag mig ams.se. Nu skulle det ske! Den prefekta tjänsten skulle ligga där och vänta på att jag skulle skicka in min perfekta ansökan. Ju närmare jag kom listan med lediga bibliotekarietjänster, ju mer rann entusiasmen av mig. När jag tittade på tjänsterna kändes de bara tråkiga och jag började känna mig olustig. Nu känner jag mig bara stressad och vill inte alls. Nu gnäller jag bara igen. Igen.

Lite hopprep, lite armhävningar, lite situps, mycket påskgodis.

Glad påsk mina finaste vänner!

Tanken är att jag ska vara på kvinnokväll hos finfina Marie just nu. Det är jag inte och det grämer mig. Jag är trött på att vara slö och oinspirerad. Det var bra värden på blodproven så jag har bestämt mig för att ägna påskledigheten åt att rycka upp mig. Ignorera att halsen känns igensvullen och fokusera på att mota bort allt negativt i psyket. Jag är frisk.

Idag togs första steget för att få reda på vad det är för fel som är trasigt med mig. Mamma ordnade tid hos en läkare på öron näsa hals (det är bra med kontakter ibland) så idag har det tagits hals- och blodprov. Jag hoppas så innerligt att proverna ska berätta vad det är för fel så att jag kan bli botad. Jag är inne i den negativa spiralen och har ingen ork att ta mig ur den. Febern gör mig orkeslös och jag blir less av att jag inte orkar göra något. Lessheten skulle kunna botas om jag aktiverade mig, men orkeslösheten gör att jag inte klarar av det vilket gör mig ännu mer less. Att jag titt som tätt får för mig att halsen har svullnat så att jag inte får luft hjälper nog inte direkt.

Gnygnygny.

Jag har verkligen blivit mesig när det kommer till självdestruktiva handlingar (vilket förmodligen är en bra sak) bortsett från onda tankar. Det närmaste jag kommer för tillfället är att spela musik med lite högre volym än jag brukar. Tror att jag är ganska ljudkänslig egentligen, för jag brukar aldrig ha särskilt hög volym och kan känna lite obehag vid höga ljudvolymer innan jag vänjer mig. Lite högre volym för mig blir alltså ungefär normal volym för andra skulle jag gissa på.

...

Jag hade egentligen tänkt komma någonstans med det här, men grundtanken försvann i formuleringsträsket så jag ger nog upp för idag. Hur mycket jag än avskyr uttrycket så borde jag rycka upp mig.

Utfyllnad

Jag har tagit lite bilder idag. Inga konstverk, men tidsfördriv. Mest för att det ska bli lite färg här. Skrivit bildtexter har jag gjort också. Inga litterära mästerverk, men förklarande (som om det skulle behövas egentligen).






Jag har virkat rutor till en filt i några månader nu. Det går inte så fort framåt. Jag tror att jag ska ge den till Maja, om hon vill ha den (hon log mot mig igår).





Jag har fortfarande inte smält hur mycket böcker jag köpte på bokrean, de får ju inte plats. För tillfället ligger de i högar på golvet (inte på bilden) bredvid stapeln med pocketböcker jag inte heller har läst. (Men jag har läst några av böckerna jag köpte på rean. Duktigt.)









Jag har på mig randig klänning och raggsockar idag. Ibland står jag på en trasmatta, vi har ganska många sådana hemma.


Jag har tittat tillbaka till paranteserna. Gillade dem någon gång på gymnasiet.

Det kan vara så att den här dagen kommer fyllas av inlägg utan någon som helst intressant innehåll. Upplysningar som att jag snart ska duscha för att sedan se på Corps Bride klockan 10.45 är ett alldeles lysande exempel. Det kan även hända att jag motiverar mitt handlande, som till exempel att jag ska duscha och förmodligen klä på mig fina kläder för att jag ska känna mig piggare. Gå runt i pyjamas hela dagen håller inte, det gör mig inte friskare.

Hemma från jobbet idag.
Feber igen idag (och igår).
Svullen i halsen idag (mer än vanligt).

Jag hade en liten tanke om att slänga upp en bild på mina halsmandlar, men jag besparar er den upplevelsen.

Jag skulle vilja dricka honungsvatten. Jag gjorde alltid det förut och det brukade kännas bra. Nu kan jag nog inte göra det utan att kräkas.

På begäran från Marie kommer här ett inlägg i väntan på att jag ska gå hem. Samma Marie uppmuntrade mina tankar om skolk, så i total brist på energi kommer jag stanna hemma från universitetet idag. Istället kommer jag hämta ut mitt nya id-kort på posten. Ser inte fram emot det. Ska jag följa mönstret från tidigare dagar den här veckan kommer jag även ligga framför tv:n och titta på minst tre avsnitt Gilmore Girls i sträck. Nu vet ni det, och jag går hem.

Det kommer kanske uppdateringar oftare när jag orkar ta tag i saker. Nu funderar jag på att hänge mig helt åt slutspelet (för att slippa ta tag i saker). Men på jobbet går det bra...

Jag ville skriva om den självdestruktiva känslan i Lifted... men jag kunde inte hitta ordet. Självdestruktivitet. Jag känner så mycket, men lika mycket som jag känner, lika dålig är jag på att förmedla känslan i skrift. Jag kan inte uttrycka mig i ord. Undrar när jag ska acceptera det.

Idag säger jag som Conor Oberst

I need some meaning I can memorize
The kind I have always seems to slip my mind

Jag förstår inte varför jag lyssnar på Lifted... så sällan, den tar alltid över mig när jag väl lyssnar på den.

Jag började få värk i hela kroppen igår kväll. Nu kommer den där influensan, imorgon kommer jag ligga helt däckad. Äntligen kommer den där helgen när jag kan ligga och bara tycka synd om mig själv. Nu är det imorgon och nu mår jag bra? Jag måste sluta känna efter och känna mig ynklig. Jag måste sluta tycka synd om mig själv och bara vänta på att något bra ska hända. Men det här känns inte som någon nyhet...

Ingen bio ikväll heller, istället: hej feber!

Jag vill inte riktigt just nu. Ingenting.

Jag har fruktansvärt ont i min vänstra axel. Mary med ont ger grinig Mary. Det gör ont när jag andas och det är lite irriterande att bli påmind hela tiden. Skulle egentligen ha tagit tidiga bussen från jobbet så att jag kunde sitta hemma och vara grinig istället. Varför ska jag alltid hitta saker som måste göras när jag ska gå hem?

Hoppas jag kan samla mig och inte ha ont när jag ska på bio ikväll. Svek bion igår. Känns inte helt stabilt, jag ville ju verkligen se den.

Nu: flytta lite papper i väntan på nästa buss.

Jag läser Vad jag älskade och förstår inte hur jag kunde låta den ligga och vänta i ett år. Bara ha den liggande. Att Siri är en favorit var ju inte direkt någon nyhet för mig, jag förälskar mig alltid i hennes böcker. De har ett språk som tilltalar mig och drar in mig i sig. Jag väljer att tro att det var meningen att jag skulle vänta, att den aldrig har passat lika bra som nu och jag vill inte att den ska ta slut.

Jag läser Ungdomsgrupper i teori och praktik och fastnar i tankar om mig själv. Jag känner igen, jag tolkar utifrån och tror att jag förstår. Jag ser hur det borde ha varit, men till vilken nytta? Det som var det var, oavsett om jag nu vet hur det borde ha varit. Vad det var jag längtade efter.

Det förekommer många och långa resonemang i mitt huvud. Jag tror att jag lär mig mycket om mig själv, men jag klarar inte av att dela med mig. Inte just nu.

Istället för bio tokhandlade jag idag. Jag köpte skor, skor och älskade skor på Skopunkten. Rutig klänning och grå klänning på Axelssons. Lila kofta för halva priset på Vero Moda.

Helgen spenderades med totalt sammanbrott och energiuttömning på lördagen. Söndagen städade jag bort skräp från mitt rum. Insåg att jag inte hade gjort det sedan jul(!). Nystart? Känner mig fortfarande ganska tömd på energi. Känner mig tömd rent generellt. Behöver samla nya krafter nu. Ge mig bra händelser!