Det är nog tur att det är helg nu...

Jag hade en kärleksdröm inatt igen. Det var så fint och jag var så lycklig. Idag har jag bestämt att jag blommar inuti trots att det bara var en dröm och det känns fint. Imorgon är det avslutning och jag tror att jag kommer köpa en klänning efter jobbet idag.

I mitt bibliotek har jag en bokhylla där jag skyltar nyinköpta böcker. Där står för tillfället Marcus Grahns nya bok bredvid Erlend Loes nya. Det känns lite fint. (Grahn (fd elev på skolan) har i en intervju sagt att han vill skriva som Loe.)

Jag har så mycket vår som bultar i mitt hjärta (jag är sådär extra känslig just nu). Samtidigt som jag sprudlar av glädje utan egentlig orsak och försöker njuta av det, vet jag att det lika gärna kan vända vilken sekund som helst och sluta med att jag sitter i det där hörnet med tårarna sprutande. Det tar så mycket på krafterna att trippa på tå och vara rädd hela tiden.

Lisa och Paula, mina vackra karameller! Ni är så underbara och inspirerar mig så otroligt mycket. Ni gör mig varm i hjärtat.

Ibland önskar jag att det var lite mer Kate Nash över mig. Jag är ganska förtjust i henne.

Är nästan bortskämd med trevligt sällskap. Jag gillar. Igår Emma, idag Therese. Men det gör mig lite helgstressad. Vem vill ta hand om mig på lördag (söndagar brukar jag faktiskt klara ganska bra själv)?

Förutom att jag har nästan bedrövligt svårt för att stava till "litterära" idag så gillar jag magkänslan som infann sig imorse. Fjärilarna. Vet inte varifrån de kom och jag väljer att inte rota i det. Jag har nog blivit smittad av fina vänner med fina upplevelser. Jag gillar i alla fall läget och hoppas att det håller i sig. Tycker om mig själv när jag ler.

Borde jobba nu. Ska läsa recensioner av skönlitteratur i senaste BTJ-häftet och det gillas inte riktigt. Behöver verkligen inte fler boktips just nu. Förmodligen dagens i-landsproblem ja...

Glückskekse!

Your path is hard, but will be amply rewarding.

Eller för den som vill träna tyskan:

Du gehst einen schwierigen Weg, aber du wirst dafür belohnt
werden.

Dagens fundering:

Är det verkligen okej att spela minigolf idag?

Har ägnat nästan hela dagen åt omvärldsbevakning. Det är viktigt att hänga med.

I natt vaknade jag med hjärtat i halsgropen. Som vanligt kommer jag inte riktigt ihåg vad jag drömde, men det var så otäckt att jag kräktes. Kräktes i drömmen alltså. Och jag vet att det första jag tänkte när jag vaknade var att jag inte ville somna om igen, jag ville inte vara med mer. Somnade om gjorde jag självfallet ändå och jag tror att det blev trevligare sedan. Har en vag känsla av att jag åt violglass, och med tanke på att det låter så vackert tror jag att det var en finare dröm.

Jag förstår inte hur jag trots alla självömkande gnällande blogg/dagboksinlägg genom åren har missat att det är just ventilerandet som gör att saker känns bättre. Kanske mest ventilerandet med andra. Att jag är dålig på konsten att samtala och varför det är så är ett kapitel för sig, som jag nog inte känner för att delge här. Vad jag vet är att även det är något jag behöver jobba på. Så mycket att jobba på och så lite ork. Självpeppen modell större behöver nog starta nu.

För intresseklubben att anteckna:

När kaffet runnit ner ska jag äta mellanmål. Jag har tänkt på det ända sedan jag satt på bussen hem. Macka med philadelphiaost, avokado och italiensk salladskrydda. Eventuellt slår jag på stort och tar ett päron också.


Imorgon efter jobbet ska jag träffa fantastiska Emma som har varit på Asienäventyr i en halv evighet. Hon måste ha hur många spännande berättelser som helst i bagaget, ändå vill hon inte hålla monolog utan höra vad som hänt i mitt liv också. Blir nästan lite pressad, har det hänt något? Hjälp mig! Vad ska jag berätta?

Nu har kaffet slutat rinna.

Vart kommer allt snor ifrån? För någon timme sedan nös jag tre gånger och sedan dess har jag snorat konstant.

Det är något som felas idag. Något känns jättefel, och att jag inte kan sätta fingret på vad det är gör att det känns ännu värre. Allt känns lite avigt. Lite snett. Jag känner mig obekväm. Jag längtar bort. Längtar till det bort där jag kan känna mig hemma. Det hemma som inte är här.

Det känns som att det är något jag vill få skrivet idag, men jag vet inte vad det är. Det kan vara tankar om spådomen i mitt glückskekse (skulle nog kunna ha en lång utläggning om det), det kan handla om kär och käkben (bara ett käkben, ett okänt käkben på en buss). Eller så är det något helt annat. Det är så mycket jag inte vet.

Har tänkt ganska mycket på min ytlighet den senaste tiden. Främst mina tankar om mig själv. Ibland känns det som att jag har hittat rätt, att jag är nöjd med mitt utseende. Kan till och med uppskatta det ibland. I grunden är ju det en förträfflig inställning och jag gillar verkligen att känna mig snygg. Det som förstör det hela är att jag inte kan nöja mig där, jag måste fortsätta tänka och det slutar alltid med att det bara känns jobbigt. Min besatthet av tvåsamhet kommer in och trycker ner mig. Det spelar ju ingen roll om jag tycker att jag är snygg själv, när det ändå inte finns någon annan som tycker att jag är tillräckligt snygg för att ens raggas på. Bekräftelsebehovet och besattheten av tvåsamhet, det är verkligen saker jag behöver jobba bort. Eller i alla fall tona ner.

Jag gillar inte dagar som den här (och gårdagen). Dagar när jag kan börja storgråta för ingenting. Annars var gårdagen fin med promenad på den vilda sidan, utmanande av ödet, livet satt på spel. Även känt som en tur till livsfarliga Våxnäs för att avnjuta utsökt sushi. Den efterföljande ölen blev självklart mer än en och jag tror att jag kommer upp till fem när jag räknar efter hur många ställen som besöktes (falafeltallriken ej inräknad). Vad blir nästa uppdrag? Thaimat på Rud? Kebab på Gruvlyckan? Folköl i parkeringshuset?

Fick ett bokpaket från cdon med posten idag, så nu blir det kaffe och Picasso valde också Kristinehamn.

Tycker att det är gulligt att Pinocchio i Borås just nu ser ut som ett jättespöke.

Det kommer lite bilder från en herrgårdsweekend nu. Tror att jag vill tillbaka.

Jag vill kunna sova i ett sådant här rum oftare

Jag vill kunna sitta och läsa i en sådan här salong oftare

Jag vill ta promenader på en vitsippsklädd udde.

Jag vill kunna sitta i vedeldad bastu

Jag vill äta violglass i Askersund trots att det kanske egentligen är för kallt

Jag vill klä upp mig för en 6-rättersmiddag oftare

Jag vill fika på Stjernsunds slottscafé varje dag

Sverige vann mot Tjeckien och jag skrek mig hes.

Idag har jag äntligen sett Me and You and Everyone We Know. Blev helt golvad. Det är nog allt jag kan säga just nu.

Dagens gnäll:

Under hela projektet att ta mig hem från jobbet idag funderade jag på vad jag hade gjort för ont. När jag åt lunch lyckades jag sprätta tacosås på min vita stickade kofta. Typiskt. Bara för att jag inte har någon jacka idag, tänkte jag då. Ska sedan gå till bussen och så fort jag kommer ut börjar det regna. Typiskt. Bara för att jag inte har någon jacka idag, tänker jag igen. När jag ska byta buss hinner jag självklart inte med den första bussen utan får vänta. Typiskt. Bara för att jag inte har någon jacka idag, så att det ska hinna börja regna hemma också lagom till jag går hem från bussen. Det regnade inte när jag gick hem från bussen, men det var lite kallt. Batteriet i mp3-spelaren var helt dött också, bara för att jag var för trött för att läsa.

Läser för tillfället Farfar upp i graven och jag fullkomligt älskar den. Älskar alla kavalkader av ord, alla detaljer. Älskar att jag faktiskt måste läsa så långsamt jag gör för att ta till mig alla detaljer. Alla underbara formuleringar. Och kapitelrubrikerna! Som jag älskar kapitelrubrikerna. (En favorit än så länge: "När blommor är blommor, hur mister Hemingway och kamrat Marx står i förhållande till varandra, vem som är den sanne Tetrismästaren och vad Bogoljub Balvans själ måste tjäna som") Kapitelrubrikerna får mig att tänka på första arbetet jag skrev tillsamans med han som kom att bli min magisteruppsatsskrivarpartner. Vi ville egentligen ha sådana kapitelrubriker då. Vad jag kan minnas fegade vi ur, var det så? De var i alla fall inspirerade av Jan Ollars böcker om Karl Gran, högläsningsfavoriten. Ett litet sidospår... För att återkomma till ursprunget så har jag såklart blivit nästan vansinnigt fötjust i Sasa Stanisic. Vem kan klandra mig?

Av en anledning som är outgrundlig blev jag just sugen på gräddtårta.

Jag gillar inte riktigt när jag blir sådär klämkäck. Jag har svårt för det, men ändå trillar det ur mig av sig självt. Jag gillar det verkligen inte. Jag har även en tendens att överanalysera saker. Allt. Vrida och vända på det till förbannelse. Dessa två egenskaper kommer så tydligt till uttryck när jag ska göra ordning tidskrifter för att ställa ut dem i biblioteket. Jag överanalyserar vart det är bäst att placera stämpeln för att det ska bli så oklämkäckt som möjligt. Vill att den ska störa omslaget så lite som möjligt, samtidigt måste den synas. Den får absolut inte placeras i mitten av ett o, eller så att en eventuell människa på omslaget tittar på den. Det är tydliga exempel på klämkäck placering. (Tänk dig stämpeln placerad i en gapande käft. Jag får rysningar.) Men varför tänker jag så mycket på det här? Det är väl bara att slänga dit stämpeln och inte tänka mer på det. Och nu överanalyserar jag att jag överanalyserar saker... And it goes on, and on, and on, and on...

För övrigt har jag ett papercut på mitt högra pekfinger som ser lite otäckt ut. Tycker jag.

21:45 ska jag se början av The Librarian. 00:45 ska jag se början av Sverige - Tjeckien. 06:30 ska jag gå upp för att ta mig till jobbet. Någonstans däremellan ska jag försöka få lite sömn (därav alla börjor).

Jag har köpt ett skoställ idag. Nu ska här slängas ihop en rabarberpaj.

Att en förlust i ishockey-vm känns såhär tung tror jag innebär att jag behöver skaffa mig perspektiv på tillvaron.

Bilder från Aspa herrgård får illustrera vad jag känner just nu.




Det är samma plats och samma träd. Bilder tagna samma minut. Ibland känner jag mig som en solskensdag och ibland känner jag mig som ett åskmoln (det åskade inte egentligen).

Fredagkväll och jag har huset för mig själv. Övriga delar av familjen är samlad hos bror med familj och jag hemma och känner att det vore på plats med ett sammanbrott. Tomt hus utgör den perfekta miljön och sinnesstämningen är där den ska vara. Perfekt för att släppa ut allt, lite rening såhär på fredagkvällen. Men inte. Istället ska obehaget ligga där och bubbla. Vänta på ett mer opassande läge. Jag blir så trött av de här humörsvängningarna. På morgonen är jag alltid för att känna något alls, men under jobbet och på bussen hem känns allt bra. De senaste dagarna har jag till och med nästan skuttat vägen hem från bussen och verkligen känt mig tillfreds med mig själv och tyckt att jag är bra. Sedan kommer jag hem och humöret dalar sakta men säkert för att framåt kvällen vara nere i botten. Jag behöver verkligen aktivera mig. Jag behöver träffa människor att samtala med. Jag behöver känna att jag har något att tillföra någonstans. Känna att det finns någon mening.

Fick den där listan som florerar på en massa bloggar skickad till mig på mail från Therese. Lika bra att avsluta arbetsveckan med att svara på den tänkte jag.

1. Vilken bok läste du senast?
Hey Dolly av Amanda Svensson och jag älskade!

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Försöker komma på alla jag börjat på den senaste tiden och har för avsikt att läsa ut... Världens mått av Daniel Kehlmann, Ibland bara måste man av David Levithan, The Gum Thief av Douglas Coupland, Den avklädda bruden av Anonym och jag erkänner, jag läser även Ingen gör det bättre (del 7 av Gossip Girl). Vanligtvis läser jag nog inte såhär många böcker samtidigt. Försöker också ta mig igenom Den moderna barndomen, Ungdomsgrupper i teori och praktik och Elever i svårigheter för att kunna skriva den där tentan någon gång. Men för att svara på frågan så är jag tämligen övertygad om att jag kommer ta med mig Farfar upp i graven av Sasa Stanisic från jobbet och börja läsa på vägen hem idag (vilket jag också gjorde).

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Har aldrig riktigt tänkt på hur det ser ut i min bokhylla, men i min läsdagbok har jag kunnat konstatera att jag senaste tiden till övervägande del läst kvinnliga författare.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker 'nu har jag kommit en fjärdedel', 'en tredjedel', 'hurra! hälften!' osv?
Alltid!

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Inte så mycket topplistor (i alla fall inte baserade på försäljning), men samtliga andra exempel. Mycket från bloggar.

6. När blir en bok för lång?
Beror helt på hur bra den är.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Av ren lathet läser jag helst böcker på svenska, men ibland vill jag känna mig duktig och läser på engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Har nog inte ramlat över en sådan bok än. Ingen som jag tycker att alla ska läsa. Jag tipsar hellre om böcker som jag är övertygad om att personen ifråga kommer gilla.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Jag jobbar på att lära mig det. Oftast kan jag skylla på att lånetiden har gått utt och har då fortfarande kvar tanken på att jag kanske någon gång kommer läsa ut den. Den där tanken om att jag någon gång i framtiden ska läsa ut boken finns nog alltid kvar.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Har mest vanliga romaner. Inte så mycket facklitteratur, men jag jobbar upp mig på det. Väldigt tomt är det däremot bland biografierna. Bortsett från litteratur om författare kan jag inte komma på en enda biografi. Är inget riktigt fan av biografier. Än. (Som vanligt kanske jag drog det lite för långt. Vid närmare titt hittades några biografier, och jag är ingen automatisk biografi-hatare heller egentligen. Vissa har jag läst och gillat. Det är den där speciella typen jag inte gillar...)

Nu har jag justerat, så nu vill jag veta vad ni läser! Kom igen!

Jag lekte med en nyckelpiga på bussen hem från jobbet idag. Det var fint och gjorde mig lite glad.

Är hemma. Har haft en nästan fasansfullt underbar långweekend, men jag är trött just nu. Har tagit några fina bilder (94 bilder totalt, men alla är inte fina) som nog kommer upp någon gång. Nu vill jag egentligen inte tänka på att jag ska tillbaka till jobbet efter att ha varit borta i över en vecka, det gör mig oerhört stressad. Gör det ändå.

Antal klänningar som ska följa med till Aspa: 4. Förutom den jag kommer ha på mig när jag åker. Fick assistans av mamma i valet av vilka som får äran. Trodde inte att hon skulle vara för att jag skulle ta med så många, men även hon insåg nödvändigheten i att åtminstone ha olika klänningar på varje middag. Ska försöka ta lite bilder när jag är där. Böckerna har jag inte börjat tänka på än, det känns alldeles för svårt.