Hade skrivit ganska långt, men det kändes fel. Här kommer snabbversionen:

Fick inte jobbet jag var på intervju för. Spänningarna har släppt och jag känner mig helt dränerad på energi. Jag gillar inte riktigt att jag känner mig helt slut med tanke på att jag ska på storstadsbesök med start imorgon.

Jag ska prata böcker på filialen om några veckor. Tipsa kursdeltagarna om böcker som kan tänkas intressera dem. Inga ramar alls, förutom att det inte ska vara "skräplitteratur" som de redan läser. Ingen skräplitteratur, den värsta tänkbara ramen. Vad är skräplitteratur? Jag är inte övertygad om att jag går med på att det finns någon skräplitteratur. Visst finns det böcker jag inte gillar, men det finns det inom alla genres och kvalitéer. Jag skulle nog inte välja att kalla det skräplitteratur av den anledningen. Är det innehållet som avgör om det är skräp eller inte, eller är det språket?

Förra gången jag pratade böcker valde jag helt utan ramar och försökte blanda så gott jag kunde. Försökte täcka upp så att det skulle finnas något för alla. Den här gången har jag ett kvalitetskrav på mig och det känns stressande. Hjälp?

Jag har lovat ett inlägg med statyer i Borås, här kommer statyer i Borås:

Det vill sig inte riktigt just nu. Inte alls.

OBS! Detta inlägg innehåller inte något som helst av intresse, jag försöker nog bara fördriva tid och tycker det är roligt att trycka på knappar.

Jag vill ha godis (fast egentligen är jag nog hungrig och vill ha mat). Jag vill vara hemma. Just idag vill jag inte behöva åka så mycket buss för att ta mig hem. Hoppas 625:an går idag, även om det egentligen är onödigt eftersom i stort sett bara jag kommer åka med den (för skolorna börjar väl inte förrän på torsdag tror jag). Jag vill ha mjölkchoklad med poprocks, men kommer aldrig våga köpa det. Varför är jag så fånig? Ställa ut tidningar nu, sprättat boksidor förut. Trodde inte att det skulle behövas i böcker från 1982.

Dagens ord: Bibliofilupplaga.

Jag avskyr dem så, dagarna som den här. Dagarna när jag bara vill ligga i sängen och gråta. När jag känner mig förtvivlad och inte har en aning om varför. Dagarna när det känns som att jag har samlat all världens sorg inuti mig (för den är inte min egen) och jag är på väg att brista. När jag mest av allt vill gå sönder för att sorgen ska rinna ut. När jag inte kan gråta för att jag inte har någon anledning, men minsta anledning får mig att börja skaka. Dagarna när jag är närmast tårarna på bussen. Jag avskyr dem så.

Vad är det med uttrycket "så det är en ny stjärna här"? Får höra det i stort sett varje gång jag vikarierar på ett folkbibliotek. Är det ett vanligt fenomen?

Det kommer bli en låååång dag idag. Börjar nästan ångra att jag kom hit så tidigt och fick undan alla reservationer och dagstidningar innan öppning, nu har jag nästan inget att göra och ska sitta här till 19. Å andra sidan tjänar jag pengar på det så jag ska väl inte gnälla (eg: en ska väl inte gnälle). Det är ju regnväder också så det passar sig ju att jobba.

...och nu är det snart bara en timme kvar till stängning.

För några dagar sedan började jag skriva på ett inlägg om hur jag ibland för en kort stund kan känna mig som en annan människa när jag läser en bok väldigt intensivt. Hann inte skriva färdigt det när jag började och sedan kasserade jag inlägget, säkert av flertalet anledningar. Jag spekulerade i alla fall i att det nog handlar om att jag lever mig in i karaktärer i böcker när jag läser så intensivt och att det kanske kan ta ett tag innan jag kommer tillbaka till verkligheten. Det kan nog stämma ganska ofta, men jag är inte helt övertygad om att så är fallet den här gången. Sitter fortfarande här med den där känslan av att det är något som är annorlunda, trots att det gått några dagar. Jag har till och med börjat med en ny bok. Kan inte sätta fingret på vad det är som har förändrats och det irriterar mig. Vet inte ens om det är en bra eller dålig förändring. Egentligen kanske det är längtan efter förändring som spökar, som är så stor att jag tror att det är något som är annorlunda. Det kanske är den stundande födelsedagen som spökar. Det faktum att jag snart är ännu ett år äldre. En tanke som skrämmer mig för att jag känner att jag inte har tagit mig någonstans på det året. Även jag inser att det visst har hänt saker under det senaste året, det har säkert hänt mycket, men det känns som att jag inte har utvecklats. Jag kan inte se att jag på något sätt är annorlunda än jag var för ett år sedan. Jag lever exakt samma liv och jag kan inte påstå att det är något jag trivs med. Helt mitt eget fel, väl medveten om det är jag.

Idag gillar jag The Lolligags, och det skriver jag nog mest som en note to self.

Det fanns en tid i somras då det inte var så olidligt varmt. Jag kan inte minnas att det var det i alla fall. Det fanns lite moln på himlen då och jag gick runt hemma och tog bilder för att dra ur batteriet i kameran.



De flesta jordgubbarna hade blivit uppätna eller övermogna, men jag hittade en som var ganska perfekt. Tyckte att det var en bra idé att lägga den i gräset, sedan åt jag upp den. Det var en god jordgubbe och förmodligen årets sista (hemmaodlade).



Mamma har den finaste nallen. Den sitter över hennes säng och vaktar hennes läsdagbok.

Ännu mer mamma. Hon är så stolt över att hon har lyckats få sina orkidéer att blomma om.



Här är en skohylla med mina skor. Den ena, jag har en i garderoben också.



Nu lite egobilder. Ville testa självutlösaren och tyckte att det var en bra idé att hoppa.



Åkte till Stockholm. Jag och finaste Lisa åkte till Stora Skuggan och hade picknick i flera timmar. Lisa lånade min kamera.



Min telefon ringde när jag var mitt uppe i självstyling. Då tycket Joel att det passade att låna min kamera.



Jag har klippt mig. Ganska vanlig page. Egentligen är håret inte jättefint idag, men eftersom jag har utlovat bild så...

Sitter med Bohemian Raspberry (tack för tipset Marty, den är ljuvlig) som bästa vän i hettan och tömmer kameran. Om jag är på bra humör kanske jag slänger upp lite bilder senare.