Jag är dålig på att hitta glädjen för tillfället. I stället för att göra saker jag mår bra av sitter jag och ältar alla fel hos mig själv. Tänker på allt jag borde gjort annorlunda, allt jag borde göra annorlunda, allt jag inte gör. Saker jag gör som jag vet skulle reta gallfeber på mig om jag såg andra göra.

Önskar att jag bara kunde stänga av hjärnan för tillfället, det går inte så bra för mig just nu.

Den här världen, jag har fått så svårt för att hantera den. Allt känns ovärdigt. Jag klarar inte av att titta på skräp-tv. Jag läser ikapp bloggar och får ont i magen när människor skriver om annat, fortsätter leva sitt liv som om ingenting har hänt. Jag får ont i magen av att tv visar annat än nyheter, jag får ont i magen av att radio sänder annat än nyheter.

Jag får inte ont i magen av människorna som klarar av att tänka på annat. Det är klart att livet måste gå vidare! Jag får ont i magen av att jag reagerar så. Att det påverkar mig så. Någonstans känns det som en vinst för honom att jag inte kan hantera det. Att jag inte kan resa mig upp och vara stark. Att jag bara kan sitta här och knarka nyheter. Det hjälper ingen!

I eftermiddag går jag på manifestation på Stora torget. Hoppas jag kan bryta ihop och gå vidare. Göra något annat av den här sista semesterveckan än att sitta och leta nyheter. Hitta styrka i fina människor och gemenskap.

Vi måste ta tillbaka den här världen!

Jag vet inte för vilken gång i ordningen, men jag tänker att mitt nya liv börjar i dag.

I dag är dagen jag inledde med ett smärre sammanbrott. Förlåt P. Jag ska försöka sluta låta det gå ut över dig. Stress och PMS är ingen vidare förutsättning för prat om framtiden.

I dag är dagen vi finlunchade på muséet med fin vän. En lunch som avslutades med finglass från Carli och jag är fortfarande mätt.

I dag är dagen då jag fick tummen ur och köpte virknål så att jag har kunnat börja virka den där sittpuffen.

I dag är dagen då jag hade inspirerande telefonsamtal med annan fin vän. Blir alltid så upplyft av våra samtal. Måste lära mig att ta vara på det bättre, hålla kvar inspirationen. Och prata oftare, självklart.

I dag är dagen då jag saknar Lisa mer än vanligt och önskar att Uppsala låg en meter från min ytterdörr.

I dag är dagen då jag lyssnar på Cat Power och Low och inser att jag borde hitta tillbaka till musiken. Igen.

I dag är dagen då jag skrev ett nytt blogginlägg som kanske kanske lovar mer.