Eftersom jag inte lyckades ta mig till jobbet och de fina böckerna som ligger och väntar på mig där och eftersom jag inte kom på att jag kunde besöka ett annat bibliotek förrän efter biblioteket på orten hade stängt fick det bli ett besök på stadsbiblioteket. Behöver bunkra upp med böcker inför helgens maratonläsande i herrgårdsmiljö. Besöket resulterade i tio titlar. Känner mig inte helt nöjd med urvalet, men det blir nog bra till slut. Det ska ju kompletteras med böcker från bokhyllan hemma. Det är mycket ungdomslitt. som ligger högt på prioriteringslistan just nu känner jag. Rädd för att det kommer bli lite enformigt. Kommer eventuellt dyka upp en boklista här när jag har packat.

I lördags fick jag nog den roligaste kommentaren jag någonsin fått när jag berättat att jag är bibliotekarie.

Jaha, jag trodde att det behövdes utbildning för det.

Såhär i efterhand kan jag ångra lite att jag inte låg på mer för att få en förklaring till uttalandet. Inte för att det är lite förolämpande utan mest för att det vore intressant.

När jag vaknade imorse hade jag ont i varenda ben i hela kroppen. Beslutet att inte gå till jobbet idag heller var inte särskilt svårt att fatta. Efter att ha somnat om vaknade jag igen, utan värk. Misstänker att värken eventuellt kan ha sitt ursprung i drömmen jag hade. Obehagskänslan från drömmen fanns kvar. I drömmen var jag fortfarande ihop med exet J. Skulle överraska honom i hans lägenhet i Borås. Ingen öppnade när jag knackade på, men det var öppet så jag gick in. Väl inne möts jag av en för mig okänd flicka. Hon berättar att J sover. Reagerar först inte på att en okänd människa befinner sig där, men efter ett tag börjar det kännas konstig. När ytterligare en stund passerat inser jag att hon är insvept i ett täcke och inte har några kläder under det. Börjar skrika hysteriskt och J vaknar såklart. Det som smärtade mest var hans reaktion, han började skratta och tyckte att jag var löjlig. Finns det något jag avskyr så är det när mina känslor förlöjligas. Blir också ledsen av att jag kommer ihåg exakt hur flickan såg ut. All utseendefixering jag är besatt av gör att jag får komplex av en människa som inte finns i verkligheten. Jag gillar verkligen inte när drömmar påverkar mig negativt så långt efter.

Jag började skriva ett inlägg förut, men jag formulerade mig så konstigt om att jag inte kan ha ont i halsen längre och att jag inte får luft. Vet inte om formuleringsproblemen beror på att jag har feber. Jag är i alla fall hemma från jobbet. Mår lite sådär och funderar på om jag eventuellt orkar gå till jobbet imorgon eller inte. Det är ju bokhelg på Aspa herrgård som väntar fredag till söndag och det finns böcker på jobbet som jag skulle vilja ta med mig. Känns lite skönt om jag skulle kunna röja undan lite av allt som förmodligen ligger och väntar på mig också. Tidskrifter som ska göras iordning och ställas ut i biblioteket och bokpaket som ska öppnas och delas ut/göras iordning. Vore trevligt att slippa ha allt det väntande på måndag. (Kan se högarna framför mig.) Det är ju bara en halv dag så jag borde orka. Å andra sidan kanske jag blir frisk fortare om jag håller mig hemma. Kan inte någon annan bestämma åt mig? Dessutom har jag en tendens att alltid känna mig sjuk på morgonen. Trött och vill hellre sova.

Angående den bokweekend jag och Therese ska ha så mottar jag gärna tips på korta underbara romaner. Jag inbillar mig att jag kommer få ut så mycket som möjligt av helgen om jag läser korta böcker. Funderar dessutom på att gräva ner mig lite i fina Edith Södergran, det var så längesedan nu.

Katrineholm var fint, och kvällen på statt finns dokumenterad i bildformat.

Hemkommen med halsont har jag insett att jag nog har blivit smittad av den där sjukan som alla verkar dra på. Inget filialjobb för mig imorgon, men jag blir så glad av att det finns fina stöttande människor. Återstår att se om jag tar mig iväg till det riktiga jobbet.

Lägesuppdatering:

Jag försöker hålla uppe apsnyggheten, vi har inte tagit oss ut än. Hoppas fortfarande på att det ska gå lika bra som förra gången. Eller bättre (alltså utan ring...). Jag är ju så sjukt snygg (det är bara yta det handlar om) så det borde funka bra.


För övrigt har vi kollat på kort och oj så nostalgisk man kan bli över studietiden i Karlstad. Jösses nästan. Tycker egentligen att jag är snyggare nu, men det var så mycket lättare att få ragg då... Och jag ska sluta skriva blogginlägg när jag är onykter...

För övrigt två så är Malin så himla bäst. Hon, Jocke och Wilma borde flytta till Karlstad. Det är min helt objektiva åsikt.




Puss!

Ikväll är jag i Katrineholm, apsnygg och hoppas få hångla. Det gick ju bra förra gången...

Jag åker till Katrineholm imorgon och jag vet inte om jag kommer ha någon lust att komma tillbaka. Möjligtvis för att Aspa herrgård väntar nästa fredag. Det är så mycket bra saker som händer just nu att jag lyckas förtränga både hemtenta och jobbsökande (samma gamla Mary).

Jag har så dålig koll, bygget av Pinocchio har inletts och det går att följa hela spektaklet på bt:s hemsida. Varför känns det som hemlängtan?

Uteserveringspremiären gick av stapeln i lördags, utan att jag riktigt insåg det förrän i söndags kväll. Det var en trevlig helg.

Jag har ryckningar i höger ögonbryn som inte vill sluta.

Det är en fin dag idag, både vädret och i mig själv. Jag känner inspiration och förhoppningsvis kan jag använda den till tentaskrivande när jag kommer hem. Det går alldeles för långsamt och snart har jag inga dagar kvar. Igår trodde jag att sjukdomen var på väg igen, men idag har jag bestämt mig för att så inte är fallet. Får alltså besök från storstaden imorgon och det känns så roligt. Jag hoppas på fint väder så att vi kan hålla oss hemifrån. Förslag på aktiviteter mottages med varm hand.

Nu ska jag jobba järnet.

Jag hade knallgröna byxor på mig idag, de passar ju så himla bra till skorna. Det kändes inte helt bra när jag efter jobbet stod på torget och väntade på bussen med en massa människor runt omkring mig. Jag har försökt kämpa upp humöret igen. Jag försöker fokusera på det positiva, det finns mycket positivt att fokusera på. Anledningslöst försvann all viljan att kämpa när jag stod på Stora torget i Karlstad och bara ville hem för att gömma mig under täcket och inte alls ville synas i mina knallgröna byxor.

Jävla knallgröna byxor.

Jävla knallgröna byxor som egentligen har fina minnen med sig. Varm och ganska fin höstdag, dagstur med bil, glass, såpbubblor, fnitter och lite korkade pojkar.

Den senaste tiden har allt känts tyngre än vanligt. Precis som Oscar i Extremt högt och otroligt nära har jag haft tunga skor. Det gick så långt att jag funderade på om jag hade lagt ner fyra år på att kunna jobba med något som inte passar mig. Jag ville inte alls gå till jobbet i måndags, och tanken på att jag även skulle vikariera på folkbiblioteket fram till klockan 19 gjorde skorna ännu tyngre.

Jag tror att det var längesedan jag hade en så fin arbetsdag som jag hade i måndags.

All den här tiden som jag vilat och velat. Vilat o väntat o kastat bort
Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott

Jag skulle köpa Black Books och råkade då slänga med Markusevangeliet, Döda fallet och Last kiss i bara farten (en pocket för 9 kronor räknar jag inte riktigt). Jag ångrar mig inte.

Jag skickade just iväg en spontanbeställning på cdon och kan snart se mig 719 kronor fattigare. Heja Mary!

Hjälp!

Om jag inte har något jobb till hösten funderar jag på att läsa informatik. Eftersom det eventuellt kommer bli så behöver jag skicka in ansökan senast på tisdag. Mitt problem är att jag inte riktigt vet vart jag vill. Borlänge, Halmstad, (Karlstad), Lund, Östersund, Södertörn eller Umeå? Jag vill inte behöva prioritera. Hjälp!

Jag försökte vara lite duktig. Jag försökte ta tag i min framtid för att minska stressen och illamåendet. Det började bra, men duktigheten försvann när jag insåg att jag bara har 60 studiestödda veckor kvar. Det blev lite jobbigt nu. Vill jag verkligen jobba som bibliotekarie? Är det ett yrke som passar mig? Är det ett yrke som tar utnyttjar mina bästa egenskaper?

Helt plötsligt känns det som att alla val jag har gjort i livet har varit felaktiga. Allt känns fel. Den där överdramatiska delen av mig tar överhanden igen. Det känns inte som att det går särskilt bra just nu.

Älskade Juno

Jag har sovit mindre än jag brukar den här veckan, så jag är grinigare än vanligt. Många tankar snurrar och mycket behöver uträttas den här helgen för att reducera stressnivån.

I eftermiddags började min ena arm värka som den kan göra lite från och till. Inget ovanligt i sig, det händer ibland och brukar gå över ganska fort. Det kan drabba både höger och vänster hand och brukar sträcka sig ut i fingrarna. Den här gången började fingrarna låsa sig, det brukar de inte göra. Det känns ganska läskigt, men jag har bestämt att det snart går över. I alla fall till imorgon.



Jag skulle vilja vara så mycket mer intressant, skriva så mycket mer intressanta saker. Det funkar tyvärr inte riktigt just nu.

Det börjar hända bra saker, så det kanske är på väg att vända nu. Det har skaffats drivrutiner till min nya dator på jobbet så att (jag tror att) den fungerar som den ska. Jag kan i alla fall använda min streckkodsläsare. Långweekend på Aspa Herrgård är bokad valborgshelgen. Innan det har jag finbesök från storstan och resa till Katrineholm inbokat. Nu är det bara att börja skriva på hemtentan så att den inte kommer ivägen för mina fina helger. (Varför ska jag ha så svårt för att göra något vettigt när jag kommer hem från jobbet?)

Jag är så hjärtligt trött på allting just nu.

Idag har jag sett Look Both Ways. Jag gillade. Har fått mitt stora paket från Svensk Biblioteksförening också. Numera kanske jag kan kalla mig en tvättäkta Library Lover.

Ibland (läs: ganska ofta) ägnar jag tankeverksamhet på meningslösa konstateranden, som nyss när jag hällde kaffe. Konstaterade att "knäkemacka" är ett ord jag för bara några månader sedan aldrig hade trott någonsin skulle existera i mitt vokabulär. Numera figurerar ordet i alla fall i mitt huvud minst en gång om dagen (jag brukar äta detta otyg till frukost). Spännande hur mycket tankeverksamhet jag kan lägga ner på onödiga saker istället för att börja med hemtentan. En hemtenta som inte ska vara inne förrän sista helgen i april, men ändå redan har fått mig stressad. Insåg att jag är uppbokad med roligheter de två sista helgerna innan tentan (och planerade roligheter helgen efter) och tänkte att det nog är bäst att jag tar tag i tentan snarast. Stressen lyckades ökas på av att flertalet klasskamrater redan verkar ha börjat med tentan. Varför? Det är ju nästan en månad kvar!

Stressen är total och jag ska nog lägga färdigt pusslet på kungabarnen nu.

Det är så lätt att skjuta på allting bara för att jag inte har fått tag på en streckkodsläsare än. Men jag har ju en trave nya böcker att ställa ut så vad väntar jag på?

Jag får för mig så konstiga saker ibland. Ska alltid vara så dramatisk.

Nutid

Jobbar, åker hem, lägger pussel, lagar mat, äter mat, lägger pussel, försöker sova.