När jag vaknade imorse hade jag ont i varenda ben i hela kroppen. Beslutet att inte gå till jobbet idag heller var inte särskilt svårt att fatta. Efter att ha somnat om vaknade jag igen, utan värk. Misstänker att värken eventuellt kan ha sitt ursprung i drömmen jag hade. Obehagskänslan från drömmen fanns kvar. I drömmen var jag fortfarande ihop med exet J. Skulle överraska honom i hans lägenhet i Borås. Ingen öppnade när jag knackade på, men det var öppet så jag gick in. Väl inne möts jag av en för mig okänd flicka. Hon berättar att J sover. Reagerar först inte på att en okänd människa befinner sig där, men efter ett tag börjar det kännas konstig. När ytterligare en stund passerat inser jag att hon är insvept i ett täcke och inte har några kläder under det. Börjar skrika hysteriskt och J vaknar såklart. Det som smärtade mest var hans reaktion, han började skratta och tyckte att jag var löjlig. Finns det något jag avskyr så är det när mina känslor förlöjligas. Blir också ledsen av att jag kommer ihåg exakt hur flickan såg ut. All utseendefixering jag är besatt av gör att jag får komplex av en människa som inte finns i verkligheten. Jag gillar verkligen inte när drömmar påverkar mig negativt så långt efter.