Jag är dålig på att uppdatera. Det händer inte så mycket, jag försöker mest få tiden att gå.

Stockholm var bra. Det är alltid bra att hänga med bra människor. Att det sedan tog drygt ett dygn för mig att ta mig från tågstationen i Karlstad och hem känns bara fint. Det är fint.

Hade helmysigt fika med bästa Therese igår. Saker som vad vi tror på avhandlades och det var fint. Jag vill ju gärna göra det lätt för mig genom att tänka att det är meningen att saker händer, för att kunna acceptera, släppa och gå vidare. Idag luktar min kofta godis. Vet inte vart det kommer från, men det känns fint och jag väljer att se det som ett tecken. Det är mycket fint just nu.

Jag har kalla händer och fötter ganska ofta för tillfället. Jag ler en del för tillfället. Jag ordnade ganska många julklappar idag. (Finaste klänningen till finaste Maja, men den är mörklila med ljusa prickar.)

Jag har det ganska bra just nu.

Idag är jag blå under ögonen, det känns inte helt okej. Borde nog lära mig somna.

Sitter på ett näst intill folktomt bibliotek och känner mig lite smått sysslolös. Fryser mest. Förhoppningsvis kommer jag göra lite nytta när jag går upp till vanliga jobbet i eftermiddag. Det tror jag på. Kanske.

Jag är väl medveten om att det här är ett fullt meningslöst blogginlägg, men jag har inget bättre för mig.

Det är lite mycket nu. Jag har aldrig sett mig själv som en upptagen människa, men helt plötsligt finns det inte tillräckligt med tid.

Det är lite mycket nu. Det är känslor som är så fina att jag inte riktigt kan sätta ord på det. Det är känslor av oro som jag helst inte skulle vilja ha, för det är så orättvist att det inte går att sätta ord på det. Det är lite mycket på en och samma gång.

På fredag lämnar jag allt för en helg i Stockholm. På ett sätt känns det som att jag egentligen inte har tid, men egentligen tror jag att det är bra för mig att få komma bort lite.

Idag har jag hälsat på morfar, gratulerat mormor och gjort en repris på glittret i håret. Jag kommer somna med en varm känsla i magen.

Idag har det varit luciafirande på skolan. Jag har flätat in glitter i håret. Egentligen kanske det är lite fånigt, eller så är det fint. Jag går nog med på vilket som.

Jag brukar aldrig spara utkast till inlägg och fila på dem innan jag publicerar. Jag skriver allt direkt och sedan ska det ut, annars kan det kvitta. Just nu har jag två påbörjade inlägg som ligger och väntar på att bli publicerade, men det vill sig inte. I normala fall skulle det kanske bero på att de känns för personliga för att bli offentliggjorda. Inte för att det någon gång verkar ha hindrat mig förut... I det här fallet är det fråga om motsatsen, de känns alldeles för opersonliga. Jag känner inte igen mig själv i dem och det känns bara konstigt. Det ena handlar om tidskrifter med något sorts litteraturtema, det andra handlar om hur upprörd jag blir över julklappstipsen diverse näthandlare vill ge mig. Någon gång kanske de blir publicerade, någon gång när mitt huvud inte är upptaget med så många andra tankar. Tankar som jag inte kommer skriva här. Inte än i alla fall.

Det känns inte helt okej att titta efter så att man gör rätt vid användande av hålslag.

I lördags var jag i Arvika för att julbaka. Jag försökte ta kort på dagen. Mest blev det kort på det vi bakade, men först åt vi frukost.


Vi bakade lussekatter som blev helt fantastiska.


Vi gjorde Gerds kola som inte är seg utan smälter i munnen. Den blev helt fantastisk, trots att alla andra i släkten säger att det bara är Gerd som kan göra den.


Vi bakade pepparkakor. Veronica hade en form som gjorde fina fjärilar och jag blev lite kär i dem.


När vi var färdiga tyckte vi att vi förtjänade rosévin och marängsviss.


Såhär glad var jag.

I brist på ord blir det inlägg med bilder.

Jag har ett jobb. På det jobbet har jag ett eget skrivbord och ett fönster med utsikt. En dag hade jag med kameran till jobbet.