Jag och P. spenderade så fina dagar i hans föräldrars sommarstuga. Vi totalignorerade tv:n, lyssnade på P1 och P4, plockade blåbär, läste bok, löste edel och korsord, diskuterade nyheter. Det var bara totalt två dygn, men så förlösande det var. Så totalt avkopplande. Smörgås med potatissallad och nyplockad gräslök, ett glas rosé och en god bok på verandan med utsikt över sjön en ljummen kväll. Finare än så blir det inte. Egentligen borde det vara en mänsklig rättighet med sådan total avkoppling en gång i månaden. Så harmoniskt allt skulle vara.

Här kommer det igen, tjatet om att producera. Jag vet att det går i vågor, att det alltid går i vågor. Men just nu känner jag en sådan enorm lust att producera saker. Läsa, brodera, virka, baka, rita. Ungefär som att jag skulle ha en fantastisk inneboende kreativitet som jag aldrig låter komma till uttryck, men om jag skulle släppa lös den så skulle jag få ur mig enastående alster. Jag läser bloggar där andra människor spottar ur sig fantastiska saker på löpande band och tänker att jag också borde kunna göra det där om jag bara försökte. Om jag bara la tid på det i stället för att slösa bort så mycket tid med att inte göra något alls.

Dagens sepia. Dagens kassa sepia, men finaste köpet i Nora.

Jag fick ett jättesug att skriva. Att formulera tankar som yr. Att få utlopp. Men det har jag ju inte tid med nu. Det ska ätas, det ska duschas, det ska sovas och det ska åkas till Säffle i morgon. Säffle av alla ställen. Säffle efter att ha spenderat nästan en vecka i Uddeholm/Ekshärad. Det här verkar vara metropolernas sommar.

Jag vet inte om det är smärtan i ryggen eller den varma maten som gör att jag svettas. Kanske stressen över smärtan, att jag borde äta upp så jag kan lägga mig och vila ryggen. Ryggskott. Så fånigt och så ont. Jag har inte tid, jag har semester. Nog för att jag har alibi för att spendera dagar i sängen läsandes fantastiska böcker, men tanken var ju böcker i skuggan av ett träd. Ute. Det här känns så fånigt.

Och svettas gör jag. Snart är maten slut. Snart får jag långsamt och försiktigt lägga mig ner på sängen och försvinna in i böckernas värld igen. Snart får jag ligga med blicken riktad ut genom fönstret. Sukta efter ett liv ute.

(Det är så obeskrivligt synd om mig.)

Till sist, en uppmaning. Ni som inte läst Husfrid av Alison Bechdel, gör det! Den är fantastisk.

Det är synd om mig.
Jag har ryggskott.
Det gör ont.

Det är inte ofta jag gråter när jag läser saker i tidningen, men så ramlar jag över det här och jag börjar gråta och jag mår illa och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är så vidrigt och jag förstår inte vad det finns för människor i det här landet. Jag vill skära halsen av varenda en eller hämnas på Lisbeth Salander-vis.

Jag har tagit semester från det mesta. Framförallt så har jag släppt allt. Jag har släppt den här bloggåterkomsten lite också. Jag ska bara vara och nästa vecka ska jag bara vara i sommarstuga i skogen. Det ser jag fram emot mest av allt just nu.

Nu ska jag se novellfilm med P:s arm om mig. Det är semester om något.

Min bästa tygkasse just nu (gjord av Lullis) och nya skorna.

I Lidköping finns Skomakare Davidson.
Skomakare Davidson har ett skyltfönster som är lite mer avslappnat än många andras.

Jag är hemma.

Lidköping bjöd på finaste hänget. Det är så fantastiskt med människor som gör sitt hem till ett hem även för gäster.

Lyckades fynda två par skor jag verkligen gillar och behövde bara betala 280 kronor. Det har nog inte riktigt sjunkit in än.

Nu ska jag åka hem till mamma och pappa och dricka kaffe.

Spelar Polkaspelet och blir arg för att jag inte klarar av att slå mitt eget rekord. Känner mig misslyckad och börjar skriva ett blogginlägg om hur dålig jag är. Sådant onödigt slöseri med energi. Särskilt som jag vet att det egentligen beror på att jag inte har tagit tag i berget med stryktvätt. Det där dåliga samvetet över saker jag egentligen borde göra.

Jag har semester nu. Jag inleder semestern med att åka till Lidköping över helgen och bara vara ledig. Helt utan måsten och borden.

På återhörande.