Idag åker jag till Uddeholm och spenderar helgen där. Jag tror det kommer bli fint, för jag ska dit med P. och han är något av det finaste jag vet.

Nu ska jag dela med mig av en hemlis till er, bara för att jag kan få känna att en liten del av mig har varit uppmärksammad i media.

Det är min vante, och jag hade inte tappat den som i att tappa bort. Jag lånade ut den.

Som en parantes kan nämnas att det är objektet för min kärlek som får mest uppmärksamhet i artikeln.

Jag har en så härlig magkänsla idag. Trots att jag blev kvar på jobbet längre och det inkräktar på värdefull kramtid så känns det bra. Jag har det där fantastiskta pirret i magen. Ska möta upp P. när han blir fotograferad i museiparken och jag tror bestämt att jag ska följa honom till jobbet bara för att han är så fin.

Jag läser böcker, det gör jag. Däremot är jag lite dålig på att skriva om böcker jag läst. Det är dumt. Jag har i alla fall börjat betygsätta böcker på Bok.nu. Jag känner mig lite kluven inför det. Jag har så svårt för att betygsätta, vad det än gäller. Något som är en trea idag kanske är en femma imorgon. Allt beror så mycket på omständigheter och humör. Vad jag däremot gillar är att få skräddarsydda tips på böcker. För att få skräddarsydda tips på böcker krävs något att utgå från i tipsandet, alltså måste jag betygsätta böcker.

Igår gjorde jag något så vågat som att sätta betyg på en bok jag inte läst färdigt. Jag hade bara 20 sidor kvar som skulle bli utlästa på bussen från jobbet och jag tänkte att de 20 sidorna kan väl ändå inte påverka mitt intryck så mycket. En trea blev det till Pressa läpparna här. En trea då, en fyra nu. Jag blev tvungen att omvärdera. Egentligen gjorde jag inte boken riktigt rättvisa i läsningen. Ett uppehåll för annan bok när tre fjärdedelar är avklarade är inte optimalt, särskilt inte när den är så kort som Pressa läpparna här. När jag var inne i läsningen var jag inte överförtjust, men när jag i efterhand tänker på boken har den fastnat och det måste ju betyda att den påverkat mig. Passionen och brutaliteteten fastnade, jag kunde identifiera mig. Inte för att jag har varit en medelålderskvinna i ett våldsamt förhållande, men jag kunde ändå identifiera mig. Att vara fast i något som egentligen inte är bra, men inte kunna ta sig ur det. Jag tycker om att jag har läst den och det gör att den helt klart förtjänar en fyra.

Den bok som jag gjorde avbrott i Pressa läpparna här för var Gör vad du vill av Erlend Loe. En bok som visade sig bli en jättebesvikelse. Jag förstod inte riktigt grejen. Julie förlorar hela sin familj i en flygolycka och bestämmer sig för att hon inte vill leva längre. Som upplagt för en snyftare, men med Naiv. Super i bakhuvudet tänker jag att det här kanske ändå blir något med lite svart humor, jag gillade ju verkligen den. Det blir ingenting. Jag kan inte komma på ett enda tillfälle där det varken drog lite i mungiporna eller tårades lite i ögonvrån. Det kändes mest som ett enda stort "Jaha, det var det". Förmodligen är det det där med identifikation som spökar igen. Jag kunde verkligen inte identifiera mig med Julie, hur hon agerade. Jag fick heller inga sympatier för henne och jag kan lite tycka illa om mig själv för att jag inte fick det. Stackars flickan som förlorade hela sin familj, vad är jag för hjärtlös människa som inte kan känna något? Det kanske är lite av sympati för henne som gjorde att boken ändå fick en trea i betyg. Den var ju ändå inte dålig, även om den heller inte på något sätt var fantastisk. Egentligen kanske det är en tvåa. Trean får stå kvar tills jag har funderat på det här.

Vid flertalet tillfällen under gårdagen hade jag ambitionen att skriva inlägg här. Inte nödvändigtvis för att jag hade något intressant att skriva, men det är så tomt och dåligt med uppdateringar.

Jag minns att jag tänkte skriva om det chickenrace jag hade med en duva igår. Jag tror inte att någon av oss vann egentligen, men jag kände ett oerhört obehag. Duvan ska ju vara rädd för mig! Den ska skutta iväg när jag kommer för nära. Det gjorde den inte. Den stod alldeles nära när jag passerade. Jag minns också att jag tänkte på det där med mitt obehag när det gäller fåglar, att det har blivit värre. Ibland känns det som att det är ett obehag som jag har värnat om, vårdat och låtit växa. Som att det är en del av mig jag velat bevara. Jag förstår inte riktigt varför, att känna obehag är inte något jag strävar efter.

Jag hade självklart också ambitioner att skriva om kärleken. Den himlastormande kärleken. Hur fantastiskt det är att jag hittat någon som funkar precis som jag, vill samma saker som jag. Hur lycklig jag är för varje minut jag får spendera med P. Hur jag trotsar sömnbehovet när olika arbetstider gör att vi inte kan umgås på dagtid. Sömnbehovet som annars påverkar mig så mycket när det inte tillfredställs. Jag står ut med att vara trött, jag känner ingen trötthet. Jag är nog mest bara lycklig.

Jag har haft ett litet minisportlov. På det minisportlovet fick jag spendera tid med finaste Lisa som var här på besök. Lisa är jag, vi är samma. Klänning, kofta och likadan duffel (men olika färg så vi inte blandar ihop). Lisa är en fantastiskt fin människa som jag önskar att jag kunde spendera mer tid med.