Vet inte om det bara är jag, men jag upplever en i det närmaste diethets runt mig för tillfället. Jag blir lite lite trött på det. Det är GI hit och LCHF dit. Som av en slump blev det just reklam för itrim på tv. Antar att det är nyårslöften som gjort att det exploderat just nu. Människor rasar i vikt och är lyckligare än aldrig för.

Det är klart att jag förstår att det är bra att göra förändringar som leder till en sundare livsstil. Det är klart att jag förstår att jag själv också borde gå ner i vikt. Jag tror bara inte på den där extrema lyckan bara för att det försvinner kilon från kroppen. Att allt skulle bli annorlunda enbart av den anledningen.

Det är klart att kilona rasar om man följer en strikt diet, frågan är ju bara hur länge det håller. Jag skulle inte orka. Inte resten av livet. Jag behöver hitta något som håller resten av livet. Jag vill må bra i mig själv, det är det viktigaste. Inte vad det står för siffror på vågen. För tillfället försöker jag äta grönsaker och motionera lite mera. Jag hoppas det ska leda till något bra framöver.

I mitt huvud kändes det som att jag hade något vettigt att komma med, men jag landar nog bara i att jag är lite trött på den här hetsen. Det får räcka så.

Det här med att skriva blogginlägg, det tar ju inte lång tid egentligen. Egentligen är det lätt, egentligen går det fort. Egentligen skulle jag gilla mig själv lite mer om jag bara kunde trycka ner tangenterna lite mer, lite oftare. Egentligen vore det så enkelt avklarat.

Jag kanske borde testa det?

Det är nytt år nu. Nytt år, nya tag. Jag gillar inte den där tanken. Eller, egentligen tycker jag mest att det är fånigt. Vill man börja ett nytt liv kan det börjas när som helst. En grå trist oktoberdag eller en blöt aprilmorgon. Enda skillnaden är ju egentligen att det står en annan siffra som årtal i kalendern nu. En siffra bara.

Med bakgrund av att jag tycker att den där nystarten vid nytt år är fånig, tror jag att jag började lite av ett nytt liv i dag. Jag ryckte upp mig. Tror jag. (Så mycket jag avskyr det uttrycket, att rycka upp sig.) Jag tog tag i mig. I dag. Jag kanske kan hålla i det ett litet tag. Jag kanske kan tro att det här är början på något sundare, något bättre. I alla fall fram till nästa pms. Eller så tar jag tag i mig själv nu, så att jag slipper rasa längre och längre ner. Vi vänder på det nu, det är ju nytt år trots allt.

2011, året när jag tar tag i det.