Jag handlade massa saker igår. Det var en massa saker som jag väldigt lätt kunde motivera för mig själv och för nästan inga pengar alls(?). Jag har i alla fall köpt min första resväska (av mindre modell), en favoritsjal och ett par perfekta festivalskor (smutsvita från början) för nästan inga pengar alls. Festivalskorna gicks in idag och sjalen kunde jag inte låta bli den heller. Eftersom jag vet att mina trognaste läsare älskar bilder (hoho) kommer här en bild på hur jag ser ut idag.

Tror bestämt att jag skulle göra nästan vad som helst för att befinna mig på kulturhustaket på onsdag klockan 19. Tyvärr känns det inte helt stabilt att åka till Stockholm på eftermiddagen och tillbaka på natten. Speciellt inte i festivaltider. Men ändå...

Varför ska jag ha så svårt för att skriva ansökningar till arbeten jag verkligen vill ha?

Dagar som den här, när det mesta har en tendens att gå fel, är det tur att det händer fina saker. Fina saker som att få ett sms där man kallas Marybelle eller att få träffa ljuvliga Paula igen efter alldeles för lång tid. Det gör att saker känns lite lättare, även om tårarna var nära när jag på torget insåg att jag just hade missat en buss för fjärde gången idag och skulle få vänta i 50 minuter på nästa.

Jag vill ha avokado! Ge mig! Jag tar hellre en avokado än en chokladkaka. Lovar!

Malin har gjort ett personlighetstest som jag också gjorde. Inget resultat som förvånade mig jättemycket kanske.

Det går ju att fundera på vad det är som är fel. Vad det är som gör mig så grinig. Jag funderar på det ganska mycket just nu. Jag borde inte känna mig grinig. Jag borde inte känna så mycket hat. Jag borde vara skuttande och skrattande. Jag borde se fram emot saker, för jag har verkligen saker att se fram emot. Semester. Arvikafestivalen och Boråsresa. Ska jag lyckas planera in Stockholm och Lund under semestern också? Det är ju tanken i alla fall. Jag har möjligheten att få umgås med så fina människor. Varförvarförvarför ska allt då kännas så fel? Jag vill kastas in i braigheter och få bra mående på köpet. Jag vill inte känna såhär. Det passar så dåligt just nu.

Jag får ha kvar jobbet ett år till.

Dagens låt

The Competition av Kimya Dawson. Hon säger så sanna saker.

I got good at feeling bad and that's why I'm still here
I got good at feeling bad and that's why I'm still here
I got good at feeling bad and that's why I'm still here

Det känns som att det någonstans måste finnas en gräns för hur mycket jag omedvetet kan plåga mig själv. Den borde vara nådd snart.

Dagens vackraste

Att höra Jens Fjällström prata lyriskt om Rysslands spel i EM. Så mycket kärlek.

Jag vill verkligen inte just nu. Ingenting. Och det känns som att jag har varit här förut.

Dagens smakupplevelse:

Scarys morötter
Riv två morötter grovt.
Riv ett äpple grovt.
(Eller valfri kvantitet morötter/äpplen)
Blanda.
Smaksätt med lite salt och citronpeppar.

Det är så gott att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag, en pappmugg med kaffe och Leva i synd på nya bryggan på Sandgrundsudden visade sig vara en alldeles utmärkt kombination i väntan på bussen. Det var allra bäst när jag nästan var ensam. Om det inte hade blåst så mycket kunde jag nog ha suttit där hela eftermiddagen. Bara det låter bli att regna (och inte blir överbefolkat) kommer det nog få bli min nya standardaktivitet under den timmen jag måste vänta på bussbyte under sommaren.

Mary the Scary goes Tjuvlyssnat. Känner att jag måste dela med mig av konversationen jag hörde på bussen mot Skoghall idag. Tjej och kille i gymnasieåldern sitter bredvid varandra på bussen. De är ett par och jag gissar på att det är relativt nytt (inte för att det har med saken att göra). Följande meningsutbyte ägde i alla fall rum, på ett ungefär:

Tjej: Men ge rej! Åsne Seierstad... Klart att du vet vem det är!
Kille: Nej, jag vet inte.
Tjej: Men det är ju hon som har varit på vädret i flera år.

Dagens ungdom...

Jag hade ju bestämt mig för en bra dag idag, hann till och med äta frukost. På väg till bussen känner jag att väskan är lite för lätt och inser att jag har glömt boken. Boken jag såg fram emot att avsluta idag (den är ju så spännande). Jaja, jag har i alla fall mp3-spelaren. Sitter på bussen och ska ta upp mp3-spelaren och inser att hon ligger hemma. Metro var räddningen på bussen till Molkom, men jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på på vägen hem. Att bli lämnad med mina tankar känns inte helt okej just nu. Jag behöver förströelse. Med ett bibliotek fyllt av böcker till förfogande känns det kanske inte helt omöjligt att hitta något att läsa, men jag är tveksam till om jag egentligen vill börja läsa en till bok. På ingen tid alls har jag ändå lyckats besluta mig för att Leva i synd får bli min följeslagare på hemvägen. Jag motiverar det med att det är noveller så jag börjar inte på någon ny roman i alla fall, och det blir min första Atwood så det känns lite spännande. Om du inte märkte det så vände jag just tillbaka det hela till en bra dag. Nu ska jag ta tag i Strindbergs dramatik.

Trots det ostabila vädret (älskar vi inte alla att prata väder?) känner jag att det är sommar och som vanligt känner jag mig ynklig och bekräftelsesökande. Jag vill vara nykär i en sötnos som sjunger Jens Lekman-låtar för mig. När är det min tur att få det jag vill ha?

Idag bläddrade jag igenom tidskrifterna som kommit till mitt bibliotek och såg ett erbjudande från Ordfront. Helt plötsligt satt jag där med ett ifyllt och inskickat formulär om medlemskap. Det ingick ju tre (3!) böcker eftersom jag även ville bli medlem i Bokfront. Tror jag att det kommer leda till att jag känner mig mer påläst i framtiden?

Böcker tryckta före ISBN blev standard i bokvärlden är verkligen inte något som ligger mig varmt om hjärtat för tillfället. När jag till och med lyckas hitta reliker som inte verkar finnas registrerade i Libris vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Gallra har jag inte samvete till, det är ju Shakspere (ja, det stavas så på böckerna).

Jag är ett stort fan av spontana upptåg, och ett sådant kommer alldeles strax äga rum. Inte jätteäventyrligt, men i alla fall fika såhär direkt efter jobbet. Med upphämtning så jag slipper åka buss till och med. Fint.

Om bara skrivaren kunde vara lite snabbare på att skriva ut pdf-filer (ibland får jag för mig att vara överambitiös) så skulle jag kunna gå snart...

Jag vet inte riktigt, så jag håller mig tyst.

För trött för att fortsätta läsa Människohamn, så jag tror att jag måste börja lägga pussel igen. Allt för att styra tankeverksamheten från obehagliga ting.

På bussen hem från Oslo valde mp3-spelaren att spela Please leave med Paddington DC. Jag tror aldrig att en låt har träffat mig så exakt förut, kan inte lyssna på något annat för tillfället. Vanligtvis är det texten som känns mest. När jag blir besatt av en låt är det för att jag känner igen mig i texten på ett eller annat sätt. Jag skulle aldrig kunna gissa mig till att en 11:25 lång instrumentallåt kunde fastna så. Den är jag nu på ett sätt jag aldrig kommer kunna förklara och egentligen borde jag kanske sluta lyssna på den för att glömma.

Tanken är att jag ska skriva om Oslo. Inte mycket text, men något. Men allra mest behöver jag få en bild från gullekusinen för att illustrera. Om inte annat så för min egen skull.

Inte många besökare på Molkoms bibliotek en varm eftermiddag. Något måste jag ju roa mig med, och vad är bättre än lite egogoogling? Inte särskilt många träffar som rör mig, men någon enstaka finns det. Till och med lite egoboost och lite slutresultat. Hade hoppats på någon okänd träff, något spännande och nytt. Men inte, inga överraskningar.

Och bara för att jag trodde att det skulle vara kav lugnt började det komma låntagare...

För kännedom:
Jag fungerar inte riktigt idag, tror att det är värmen. Värmen och det faktum att jag kommer jobba tio timmar eftersom jag inte riktigt fungerar på grund av värmen och därför åkte till jobb nummer 1 två timmar för tidigt.

Ikväll ska jag på personalfest, imorgon åker jag till Oslo.

Matte ville få reda på sommarplaner, här kommer någon sorts redogörelse:
3/7-27/7 (lite drygt v. 28-30) Semester (om jag får som jag vill)

3/7-6/7 Arvikafestivalen
v. 28 Uppbokad av Therese?

I övrigt är jag helt obokad. Lundresa ska ske, men datum är inte bestämt. Jag är öppen för alla förslag. Helgresor utanför semestern är också välkomna, och jag vill gärna engagera mig i EM i fotboll.

Jag vill köpa en ny cykel, kom på det för några dagar sedan. En cykel med fem växlar. Har ingen aning om varför just fem, men det känns rätt. Jag tror att jag vill att den ska vara röd.

Jag vill köpa en ny mobiltelefon, knapparna börjar bli utslita på den jag har. Jag vill ha en mobiltelefon med ganska dålig kamera så att jag alltid kan ta kassa bilder (då är det kamerans fel, inte mitt).

Jag är dålig på att köpa saker ensam. Köper jag något ensam blir det dåligt, då vill jag bara få det gjort. Jag behöver be någon följa med mig så att jag kan köpa cykel och mobiltelefon. Det känns väldigt mycket Våxnäs över att köpa cykel och mobiltelefon (industriområdet, inte livsfarliga centrum).

Just nu lyssnar jag på Kimya Dawson. Hon är så fin.

Idag önskar jag att jag vore lite mer som Kimya Dawson.

Det är mycket som inte går min väg idag och jag vill i stort sett ingenting. Har ändå lyckats växla till mig lite norska kronor, köpt bussbiljett både till och från oslo (varför gjorde jag inte det på nätet undrar jag nu) och besökt systembolaget. På systembolaget fick jag en present för att jag var snäll och visade legitimation utan att hon bad om det.

Nu gör jag som fina Lisa skrev, jag känner mig stolt över att jag klarade av att uträtta ärenden istället för att tycka att jag är fånig som kände obehag.

Just nu vill jag nog mest bara gömma mig någonstans. Är rädd för allting.

Karlstadfrossa! Karlstads viktigaste blogg.

Note to self: Tro inte att något du gör går otroligt bra, då slutar det bara med att du skvätter skaldjursfond över hela köket.

Vi var utan internetuppkoppling hemma under veckan. Det hände nog inte så mycket spännande ändå. Onsdagen var i och för sig trevlig. Snabbfika med finfina Marie i museiparken innan vi gick på filmvisning som skolan höll i. I fredags var det inte mycket som gick min väg. Alls. Satt hela bussfärden hem från jobbet och försökte kväva tårarna. (Nej, det har absolut inget med jobbet att göra. Allt handlar om mig.) Igår var det öl, rödvin och päroncognac med mor och far. Det var oväntat trevligt fram tills mitt kärleksliv, när jag hade ett, skulle diskuteras. Jag förstår inte vad det är som gör det okej att prata illa om ex när de inte är ens partner längre, när de inte sa ett knyst om det innan. Inatt drömde jag kärleksdröm igen. Jag måstemåstemåste verkligen sluta vara så besatt. (Som om jag någonsin skulle kunna sluta hoppas på att den stora kärleken ska komma och ta mig bort.)

Idag bävar mamma för tropisk hetta och jag ska ha en fikadag med en, vad jag förmodar, bakis Peter.