Vi kör en sepia på det så kanske jag har gjort mitt för i dag.


Vi åkte båtbuss i förrgår, jag och P. Mest för att vi skulle ha gjort det åtminstone en gång i år också. Det var mest kallt.

Ärligt talat, hur spännande är det med inlägg rörande uppenbarelsen i att väga vetemjöl i stället för att mäta? Är det dit jag har kommit? När jag sätter mig för att äntligen skriva ett nytt inlägg är det bästa jag kan spotta ur mig ett inlägg om vetedeg?

Vore det inte mer intressant om jag skrev om hur uppslukad jag blev av Igelkottens elegans? Hur otroligt värdelös film Bröderna Karlsson är?

Jag skulle kanske kunna bli politisk och ge min syn på tv 4 och SD:s reklamfilm, eller i alla fall dela med mig av resultatet när jag gjorde svt:s valkompass.

Men nej, jag klämmer ur mig ett inlägg om att jag lärt mig göra vetedegar och jag känner hur intresseklubbar över hela Sverige antecknar.

Fan.

Jag återkommer med ännu mer husmorstankar...

Insikten om att det är bättre att väga mjöl än mäta i deciliter har förändrat mitt liv. Faktiskt. På riktigt. Förr i tiden kom jag och vetedegar verkligen inte överens. Jag har bakat alldeles för lite för att känna vetedegen. Det var alltid för lite eller för mycket mjöl. När jag började väga mjölet fick jag alltid rätt mängd mjöl och degen blir numera bra nästan varje gång. Jag är inte rädd, jag känner att jag kan. Jag bryter inte ihop som jag gjorde förr. I går bakade jag focaccia som nästan smälte i munnen. I dag ska jag försöka mig på blåbärsbullar. Hoppas innerligt att det inte resulterar i slöseri med blåbär.

Jag ska uppdatera här någon gång i framtiden. Jag lovar.

Efter det där inlägget om huslighet ska jag ta tag i att stryka tvätten. En huslighet som jag faktiskt har fått till vana, även om den ofta sker någon vecka efter att tvätten tvättades...

Det händer ganska ofta att jag får för mig att jag är så himla huslig. Att jag har en inneboende bullmamma i mig, att jag har allt i generna. Att jag kan vara huslig bara jag försöker och att jag gillar det. Det händer att jag gör saker som får mig att tro att det faktiskt är sant. Som förra veckan när jag slängde ihop en sockerkaka med blåbär i för att vi hade ägg som var på väg att bli för gamla. Det kan också hända att jag helt frivilligt diskar utan att det är brist på rena bestick/tallrikar. Det här är bara rena infall och undantaget som bekräftar regeln. Egentligen är jag allt annat än huslig.

Sedan jag flyttade in hos P. har jag lyckats döda två gerberor, en saintpaulia, en orkidé och en murgröna. Ytterligare en murgröna är i stort sett död, även om jag fortsätter utöva konstgjord andning på den och den tredje börjar gå samma öde till mötes (även om den höll sig fin oväntat länge). Oftast blir de övervattnade och jag vill gärna inbilla mig att lägenheten är för mörk för att vara lämplig boplats för krukväxter. Garderobsblomma, jag vet. Men hur kul är det att ha en lägenhet full av garderobsblommor?

Det allra största beviset på min obefintliga inneboende huslighet är min totala olust att städa. När det kommer till städning är min motivation alltid noll. Det händer att jag får nog och bestämmer mig för att ta tag i något. Oftast ett rum. Det rummet, inget annat. Sedan får det vara bra.

Vad jag vill säga med den här uppradningen av saker jag inte är bra på, är nog att jag ska försöka omfamna vetskapen om att jag inte har den där inneboende husligheten. Att jag inte ska se de där glimtarna av huslighet som något jag har naturligt, utan som en fantastisk prestation av mig som egentligen inte är det minsta huslig. Om jag sedan lyckas vara huslig oftare innebär det ju att jag utför fantastiska prestationer oftare. Win!

Jag bytte väska för några månader sedan. Har aldrig riktigt börjat komma överens med den nya och alldeles för många "nödvändiga" saker blev kvar i den gamla. Bland annat blocken. Ett jättelitet nästan aldrig använt och ett större, ganska mycket använt. Använt i jobbet, men kanske viktigast använt från jobbet. Använt på café. Ibland kan jag det där med att skriva. Måste börja ha block som bästa vän igen. Skriva ner tankarna. Tankarna om livet, om saker jag läser, om saker jag hör. Bloggen kommer vinna på det, jag kommer vinna på det. Ha underlag när jag har tillgång till dator och kan blogga. Skriva och skriva om.

Det kommer kanske bli bättre här i framtiden, jag har lagt ner blocket i väskan nu. (I alla fall i tanken.)