Det är för vår skull solen skiner. Det är för att vi ska promenera milen hem till mamma och pappa när jag hoppat av bussen.

Det känns så fint och hoppfullt att jag nästan blir tårögd. Det krävs så lite.

Solen skiner och himlen är blå. Det vänder nu.

Jag har en tanke. Blir alltid lite ledsen när jag känner att jag inte gör något, att jag inte åstadkommer något. Tanken är att jag varje dag ska dokumentera något jag presterat. Det behöver inte vara något stort, det räcker egentligen med något som att jag lagat mat eller läst ut en bok eller sett en film. Tänker att om jag dokumenterar det så kanske jag kan känna mig lite nöjdare med mig själv. Då har jag bevis på att jag faktiskt gör något. Eventuellt kan det bli så att dokumenteringen sker här, eventuellt annorstädes. Jag tror att jag i alla fall ska försöka göra något av det. Jag gör ju faktiskt saker, trots att jag inte vet om det själv.

Spenderade gårdagen med brorsdottern, i dag har jag sytt upp gardiner.

Nu har luften gått ur mig helt.

Det får nog vara bra så.