Jag har aldrig varit bra på att skriva om den lyckliga kärleken. Det blir för det mesta fånigt och tramsigt. Jag fastnar i samma ordval och upprepar mig själv. Jag har oftast känt mig löjlig i texter om kärlek. Av någon anledning känns det annorlunda nu. Jag är väl medveten om att det kanske kan leda till att jag är tramsigare än någonsin, men jag struntar i det. Det kan ha något att göra med saker som en iPod som startar av sig själv, ett ögonkast på displayen som visar att "Kär i en ängel" spelas, följt av det finaste leendet riktat mot mig vilket gör att magen känns som fylld av lava som bubblar över. Det kan också ha något att göra med att jag sitter här, i hans lägenhet, i hans t-shirt och huvtröja och väntar på att han ska komma hem. Att vi inte klarade av att vänta tills i morgon, för det känns som en evighet.

Jag kanske är jättefånig, men jag struntar i det. Det här är för bra för att jag ska tiga om det.

Tack vare Spotify sitter jag här och lyssnar på Martha Wainwright. Det känns lite dumt att jag inte har lyssnat särskilt mycket på henne förut, för jag tycker ju att hon är lite fantastisk. Jag sitter här och lyssnar på Martha Wainwright och väntar på att det ska bli kväll. När det blir kväll ska jag åka hem till P., gotta ner mig i hans soffa, titta på tv, virka sjal och vänta på att han ska komma hem alldeles för sent.

Jag har fortfarande fjärilar i magen och det känns helt fantastiskt. Jag har inte ens dåligt samvete över att jag är dålig på att uppdatera här.

En liten del av mig säger att jag borde passa på att gå hem från jobbet nu. Mitt skrivbord säger att jag inte borde gå hem från jobbet än på några timmar. Jag tittar på snön och hoppas att beslutet ska fattas åt mig.

Det var lite för bra för att vara sant. Inget jobb till mig. Tur att det finaste finns kvar.

Starten på den här arbetsdagen är helt klart i samma klass som förra måndagens start med julklapp. Jag kommer förmodligen få arbete en dag i veckan på annan folkhögskola utöver det jag har nu. Känns fint. Sluta lite tidigare ska jag göra idag också. Det blir nog en ganska fantastiskt dag, som de flesta dagarna har varit den senaste tiden. Det här gjorde nästan att jag börjar fundera ännu mer på om det verkligen får vara såhär bra. Är det okej, eller ligger det något fruktansvärt och gror som bara väntar på att få drabba mig? Det är svårt att släppa den föraningen helt, men jag vill så gärna att det faktiskt är okej att ha det såhär bra.

Idag har jag fått ett sms från Rockbjörnen. Han skrev att jag har vunnit ett konto på Spotify. Jösses så hipp jag kan känna mig nu.

En dag som den här gör det inte så mycket att det egentligen är alldeles för kallt ute. Det gör inte ens så mycket att jag är på jobbet just nu. Egentligen är allt lite för fint för att jag ska våga tro på det.

Det är så fint att vakna upp P:s varma armar. Det är fint att mötas av en julklapp på jobbet. Det är fint att mötas upp av P och Therese efter jobbet för lunch. Det är fint att det är final i JVM i ishockey i natt. Det är fint att få somna i P:s varma armar. Det är så mycket som är fint att jag nästan spricker, men jag väljer att tro på det.

Det har den senaste tiden flyttat in 397 fjärilar i min mage.