Den senaste tiden har allt känts tyngre än vanligt. Precis som Oscar i Extremt högt och otroligt nära har jag haft tunga skor. Det gick så långt att jag funderade på om jag hade lagt ner fyra år på att kunna jobba med något som inte passar mig. Jag ville inte alls gå till jobbet i måndags, och tanken på att jag även skulle vikariera på folkbiblioteket fram till klockan 19 gjorde skorna ännu tyngre.

Jag tror att det var längesedan jag hade en så fin arbetsdag som jag hade i måndags.

All den här tiden som jag vilat och velat. Vilat o väntat o kastat bort
Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott

Jag skulle köpa Black Books och råkade då slänga med Markusevangeliet, Döda fallet och Last kiss i bara farten (en pocket för 9 kronor räknar jag inte riktigt). Jag ångrar mig inte.