Har tänkt ganska mycket på min ytlighet den senaste tiden. Främst mina tankar om mig själv. Ibland känns det som att jag har hittat rätt, att jag är nöjd med mitt utseende. Kan till och med uppskatta det ibland. I grunden är ju det en förträfflig inställning och jag gillar verkligen att känna mig snygg. Det som förstör det hela är att jag inte kan nöja mig där, jag måste fortsätta tänka och det slutar alltid med att det bara känns jobbigt. Min besatthet av tvåsamhet kommer in och trycker ner mig. Det spelar ju ingen roll om jag tycker att jag är snygg själv, när det ändå inte finns någon annan som tycker att jag är tillräckligt snygg för att ens raggas på. Bekräftelsebehovet och besattheten av tvåsamhet, det är verkligen saker jag behöver jobba bort. Eller i alla fall tona ner.