Jag får för mig saker ibland. Nyss fick jag för mig att jag hade formulerat det mest älskvärda personliga brevet som någonsin har bifogats en ansökan om ett bibliotekariejobb. Självklart bara formulerat ungefärligt och i mitt huvud, men ändå. Full av entusiasm närmade jag mig ams.se. Nu skulle det ske! Den prefekta tjänsten skulle ligga där och vänta på att jag skulle skicka in min perfekta ansökan. Ju närmare jag kom listan med lediga bibliotekarietjänster, ju mer rann entusiasmen av mig. När jag tittade på tjänsterna kändes de bara tråkiga och jag började känna mig olustig. Nu känner jag mig bara stressad och vill inte alls. Nu gnäller jag bara igen. Igen.