Egocentrerade reflektioner en misslyckad eftermiddag

Jag är på jobbet, fullt medveten om att det är påsklov. Det är tomt, lugnt, behagligt.

Jag sitter på första bussen från jobbet, fullt medveten om att det är påsklov. Påsklovslediga resenärer på bussen.

Jag ska ta andra bussen hem, jag har glömt att det är påsklov. Den bussen går inte på loven. Nästan en timme kvar till nästa buss hem.

Jag köper kaffe av söt pojke (allt är bara yta) och önskar att jag kunde vara charmig och tilldragande istället för blyg och generad.

Jag läser ut Morvern Callar och konstaterar att rejvkulturen inte riktigt intresserar mig. Jag börjar läsa Smäck och känner en längtan efter att kunna uttrycka mig skönlitterärt. (Jag har råkat ut för skillnaden mellan god och dålig litteratur?)

Jag ser (och hör) studenter och känner att jag också vill igen (på heltid). Vill ha gemenskapen (och flytta).

Jag väntar på andra bussen hem från jobbet. Hon som ser ut som ett litet skogsväsen väntar på samma buss. Jag sitter på bussen. Han med händerna (som har dålig musiksmak och en vän som är fin, men förmodligen alldeles för ung) springer till bussen. Han som ser ut som Magnus Carlson går på bussen.

Hon som ser ut som ett skogsväsen och han med händerna går av på samma hållplats som mig.