De heliga

Jag har läst ut De heliga av Maria Küchen och jag kan inte under några omständigheter avgöra om jag gillade den eller inte. Första halvan var okej. Helt läsbar. Ju längre jag kom ju mer obehaglig blev boken. Jag var tvungen att distansera mig för att inte bli helt drabbad. Någonstans kändes det som att jag skulle ha kunnat bli galen om jag hade engagerat mig för mycket i boken. Förmodligen spelade mitt kanske något veka sinnestillstånd in och gjorde mig extra påverkbar, men ändå. Küchen måste ha använt språket och sitt berättande på ett fantastiskt sätt för jag kommer inte ihåg boken, jag kommer ihåg händelser. Jag läste inte boken, jag upplevde den. Mitt motstånd ligger i att upplösningen gav mig ett sådant obehag. Jag gillade inte det som hände. Men en bok som drabbar en människa så måste kanske vara fantastisk?