Efteranalys

Jag kom att tänka på en sak under ett samtal på msn häromdagen. Det är konstigt med saker man inte vill prata om. Vill man inte prata om någonting blir det en så stor sak av det. För mig gör i alla fall nyfikheten automatiskt att jag funderar på vad det är som gör att personen ifråga inte vill prata om det, och fantasin skenar gärna iväg och överdramatiserar. Är det bara jag, eller tänker andra också så? I det här fallet var det jag som inte riktigt ville förklara mig för att jag skulle vara tvungen att dra upp så mycket som låg bakom min åsikt. I efterhand känns det som att det kanske egentligen hade varit bättre att förklara mig ordentligt istället för att lämna det öppet för tolkning när det inte var någon jättegrej. Nu är det ingen jättekatastrof eftersom det inte handlade om något hemskt och det var ett samtal med en vän som jag litar på, men jag började i alla fall fundera.

Jag efteranalyserar allt jag säger och gör alldeles för mycket...