Studier

Alla jag känner som studerar är så engagerade och studerar hela dagarna. Jag har alltid haft den bilden av studier efter gymnasiet, att man ska vara tvungen att lägga ner mycket tid på det. Att man måste kämpa för att få sina poäng. Jag har aldrig kunnat se mig själv som någon som skulle ha skrivit en magisteruppsats, det är de där som orkar lägga ner sig och studera hela dagarna som klarar det. De som klarar det jag inte har tålamod till. Det har alltid börjat krypa i mig så fort jag har satt mig ner för att börja läsa kurslitteratur. Nu sitter jag här med 180 avklarade poäng och en magisterexamen. Hur gick det till? Jag förstår inte. Nog för att det tog nästan ett extra halvår för att färdigställa uppsatsen (förlåt Joel, det är nog mitt fel), men den blev färdig och jag har mitt examensbevis. Jag har aldrig kämpat för det på riktigt, det har alltid löst sig till slut. Jag har slängt ihop något i sista stund och precis klarat det. Hur rättvist är det egentligen?