Avguda mig!

När mina insomningssvårigheter återkom i natt blev jag som vanligt lämnad med mina tankar. Något jag även blev lämnad med var en kropp som fullkomligt skrek ut sin längtan. Sin längtan efter att bli avgudad. Vad är det som händer? Sedan när har jag börjat se på mig själv som någon som är värt att avguda? Ser jag på mig själv som någon som är värt att avguda eller är det bara en längtan? Kan jag skylla allt på The Cure?