Det där med självkänsla, det är skit. Det är skit att den ska betyda så mycket, vara så avgörande. För tillfället är den nere i bott, och jag blir osäker på allt. Så osäker på mig själv. Behöver rycka upp mig, ta mig i kragen och allt det där. Men hur ska jag lyckas göra det när jag ändå tror att allt kommer gå åt skogen? Jag lyckas inte ens finna ro att sätta mig ner och läsa bok. Jag sitter och blir arg på mig själv, för jag vet egentligen att jag är bättre än det här. Så mycket bättre. Det är så fånigt att jag ska sitta här och tycka synd om mig själv över ingenting alls. Så dumt. Jag försöker hitta anledningar till att få grotta ner mig. Så onödigt att lägga ner energi på att hitta bortförklaringar, när jag skulle kunna lägga ner energin på att övertala mig själv om att jag faktiskt är ganska bra. Göra saker som bevis på att jag är något att ha. Resultat som går att ta på fungerar alltid bra. Det gör mig stolt över mig själv. Bevis. Att det ska vara så svårt när jag egentligen vet.