Det blev ungefär 5 minuters hopprepande, sedan kom föräldrarna hem och agerade oönskad publik så jag gav upp. Hade tidigare blivit drabbad av mp3-spelare med urladdat batteri och bortglömt kaffe så jag kände mig lite för motarbetad för att orka stå emot. Kompletterade i alla fall med promenad med grannen nyss.

Jag måste verkligen sluta leva mig in så i fiktionen. Det sliter att slängas så mellan känslor, utan att det ens är på riktigt.

Jag förundras över mina lökhackarskills. Idag var resultatet värdigt vilken mästerkock som helst (nästan kanske). Jag har en skum blåsa på insidan av läppen som självklart är rolig att titta på. Eftersom jag hackade chili till lunchen idag svider det såklart när jag tar på läppen. Det är uppenbarligen lite roligt, precis som det är roligt att peta på små sår på händerna. Lättroad någon?

Snart är det Hitta Nemo och virka mormorsrutor som gäller.