Vissa dagar är det bara så. Vissa dagar hjälper ingenting. Vissa dagar är allt bara dåligt. Vissa dagar börjar dåligt och då spelar inget annat någon roll. Allt är bara dåligt. Jag är bara ledsen. Inget annat, bara ledsen. Igår kunde jag inte baka scones, idag kunde jag inte koka ägg. Även om andra saker blivit rätt däremellan är det ändå felen som tar över allt. Jag vill bara gråta. Dra täcket över huvudet och sluta finnas för ett tag. Slippa mig själv.

Bara slippa vara mig själv. Bara ett tag. Tills det känns bättre. Tills jag slutar tänka på att alla andra är bättre. Slippa tänka på det där att alltid komma i andra hand. Att aldrig vara nummer ett, att det alltid finns någon annan som är bättre. Att aldrig riktigt duga som jag är. Att jag aldrig är tillräcklig för mig själv. Att alltid tro att jag skulle kunna vara bättre om jag bara ansträngde mig. Om jag bara hittade orken, om jag bara hittade lusten. Att jag aldrig kan vara tillräckligt bra för mig själv. Att det är en sorg för mig att jag aldrig är tillräckligt bra. En sorg jag tagit på mig själv. Så himla onödigt, så sorgligt. Så mycket jag.

Kära blogg.
Jag vill inte att du ska försvinna. Jag vill inte att du ska vara en plats där inget händer. Jag vill inte att du ska bestå enkom av inlägg om hur dålig jag är på att blogga. Jag vill att du ska fyllas av det skrivna ordet, men jag verkar vara så himmelens dålig på det. Det vill sig helt enkelt inte. Jag vill att du ska fyllas av tankar, men hur ska jag hinna med när hela livet kommer emellan? Jag vill att du ska vara det utlopp jag så innerligt behöver. Jag vill att du ska vara något annat än det du blivit. Ett dåligt samvete. Något som skulle kunna vara, borde vara, något annat. Något som förtjänar bättre.

Jag har fått chansen att testa nytt jobb till hösten. Ett heltidsvikariat. Kanske kommer saker se annorlunda ut då. Kanske kommer du få chansen att leva upp. Kanske kommer heltidsjobb resultera i att jag slutar gå runt med detta ständigt dåliga samvete som blivit jag. Dåligt samvete över att jag inte presterar mer på min fritid trots att jag bara jobbat halvtid. Dåligt samvete över att jag bara jobbat halvtid och inte tjänat mer pengar. Kanske kommer alltid bli så mycket bättre. Kanske kommer ingenting alls förändras. Kanske är det dåliga samvetet min eviga följeslagare. Kanske är det dåliga samvetet jag.

Kanske kanske kanske.

Kanske kommer alltid bli fantastiskt, kanske kommer det bli platt fall. Men det händer i alla fall något. Jag får i alla fall chansen.

Återkomsten?

På väg hem från jobbet tänker jag att jag borde börja skriva. Varje dag. Skriva något, hittepå eller sant. Bara text. Skriva.

I dag kan jag till exempel skriva om när jag ramlade över och lyssnade på mashupen av Video games och This charming man. Hur något vände och vred sig i mig, hur jag inte kunde lyssna klart för att det var så fruktansvärt. Två bra saker som tillsammans resulterar i något dåligt. Jag kan dra en parallell till hur jag och P. i går poppade popcorn och kryddade med krossade jordnötter. Hur detta som vi trodde skulle bli en smaksensation bara smakade gammalt. Två goda saker som tillsammans blev kanske inte äckligt, men tråkigt. Sämre än var för sig.

Om detta skulle jag kunna skriva i dag, och så har jag gjort.
Undrar om detta kan vara börja på något stort?

Mer rim än så
ska ni nog inte få...

Jag försöker peppa mig själv. Försöker ta tag i saker och göra det bästa av situationen. Ibland försöker jag verkligen, jag tänker inte bara. Jag gör saker och tror att det kanske kanske kommer ordna sig. Men alltid, alltid ska det rasa samman. Alltid, alltid händer något som gör att jag tappar lusten, slutar bry mig. Orkar inte. Jag orkar inte kämpakämpakämpa. Kan inte saker bara gå lätt någon gång? Varför händer det aldrig plötsligt?

Idag har jag i alla fall gjort flyttändring. Efter tre år. Plötsligt händer det?

Har börjat bli så otålig. Startar en massa projekt men slutför inget innan jag börjar på nästa (med undantag för raggsockarna som jag faktiskt stickade färdigt riktigt snabbt). Tänker alltså härmed outa alla mina pågående handarbetsprojekt och hoppas att jag på det sättet sätter press på mig själv att slutföra saker, visa vad det blivit av det.

Ber på förhand om ursäkt för ganska kassa mobilbilder, men här kommer de i alla fall.

En ruta som ska bli flera och till slut bilda en filt i grått och brunt. Var sugen på att sticka mönsterstickning och tänkte att det här var ett lagom projekt. Egentligen mönster till överkast ur boken Sticka mera, men en filt kräver färre rutor. Synd bara att jag redan hade samtliga projekt nedan påbörjade...


Sittpuff in the making, virkad av fula gardiner rivna till mattrasor. Idé från boken Galen i garn, men jag tänker fylla min med ett gammalt täcke. Insåg att jag behöver göra en innerkudde för att det ska bli bra och där körde jag fast lite. Behöver skaffa tyg att sy innerkudden av, sedan har jag inga ursäkter.


Två blivande Hjärtekatter. Körde fast på att jag inte har något svart bomullsgarn att brodera med. "Men skaffa det då! Det är ju för en god sak.", är min kommentar till mig själv.


Blivande top ur boken Vintage på svenska. Jag var oerhört entusiastisk till en början, men tröttnade lite på att det bara är samma samma. Dags att återuppta stickandet på den kanske, så att den blir färdig någon gång. Inbillar mig ju att den kommer bli finfinfin.


Duk med broderade jordgubbar som jag tänker mig passar fint på sommaren. Brukar brodera lite på den här när sommaren närmar sig och jag kommer på att det vore fint om den blev färdig så att den kan användas någon gång. Slutar när jag inser att den inte blir färdig till den här sommaren heller.


Den här tomtevepan råkar ständigt ut för samma öde som jordgubbsduken. Tar upp broderandet på den inför jul...

Jag börjar mitt nya liv idag?
Kanske.

Ska gå på två jympapass på raken och känner mig inte rädd, bara pepp.
Än så länge.
Detta trots mens som vanligtvis innebär konstant gnällighet.

Tidigare under veckan har jag tagit tag i saker på jobbet. Verkligen fått saker gjorda. Har dessutom haft med matlåda varje dag.

Har lagt färdigt det där på slutet så förhatliga 3000-bitarspusslet (minus en bit som är borta). Äntligen! Tredje gången gillt.

Kanske har jag i smyg redan börjat mitt nya liv? Kanske är 2012 året för långsamma förändringar? Förändringar som kanske är varaktiga. Trots en ganska dålig start kanske 2012 ändå är året. Året som startar i botten, men sedan bara blir bättre. Det kanske är nu det händer.

Kanske.

Jag tänker att det borde hända något här snart. Nu gör det ju det, men inte på riktigt. Jag tänker att det ska hända något på riktigt. Att jag ska skriva något på riktigt.

Jag vill ju.