Vet inte om det bara är jag, men jag upplever en i det närmaste diethets runt mig för tillfället. Jag blir lite lite trött på det. Det är GI hit och LCHF dit. Som av en slump blev det just reklam för itrim på tv. Antar att det är nyårslöften som gjort att det exploderat just nu. Människor rasar i vikt och är lyckligare än aldrig för.
Det är klart att jag förstår att det är bra att göra förändringar som leder till en sundare livsstil. Det är klart att jag förstår att jag själv också borde gå ner i vikt. Jag tror bara inte på den där extrema lyckan bara för att det försvinner kilon från kroppen. Att allt skulle bli annorlunda enbart av den anledningen.
Det är klart att kilona rasar om man följer en strikt diet, frågan är ju bara hur länge det håller. Jag skulle inte orka. Inte resten av livet. Jag behöver hitta något som håller resten av livet. Jag vill må bra i mig själv, det är det viktigaste. Inte vad det står för siffror på vågen. För tillfället försöker jag äta grönsaker och motionera lite mera. Jag hoppas det ska leda till något bra framöver.
I mitt huvud kändes det som att jag hade något vettigt att komma med, men jag landar nog bara i att jag är lite trött på den här hetsen. Det får räcka så.
onsdag, januari 19, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är inte bara du. ALLA bantar. Men inte jag! Mitt (bästa) nyårslöfte (någonsin) förrförra året var att aldrig mer banta, dieta eller på annat sätt mixtra med maten. Jag har aldrig mått bättre! Jag är inte smal, men jag är glad. Har till o med fått höra att jag är jämnare i humöret sedan jag slutade upp med dreten. Som du skriver, viktigast är att må bra inuti. Kram!
Kan det vara så enkelt att när man slutar bry sig slipper man den där enorma stressen att alltid tänka på vad man stoppar i sig? Klart att mindre stress ger en gladare människa. En gång i tiden gick jag faktiskt ner i vikt bara av att sluta bry mig. Framförallt slutade jag med det där dåliga samvetet. Det bästa jag gjort. Kram!
Skicka en kommentar