Jag borde skriva något om Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) som jag tycker är så fin, om Ellen Key och mest om hennes kärlek till den gifte Urban von Feilitzen. Jag har läst så många som tycker att det är en dålig bok bara för att hon hänger hela sitt liv så åt en gift man. Att hon är så svag, att det skulle göra det till en sämre bok.

Jag säger bravo att det skrivs böcker som visar människors inte rakt igenom smickrande sidor. Jag tycker det är fantastiskt att få läsa om människor som inte är perfekta. Jag vill ha både bra och dåliga sidor, det som gör oss till människor. Långt ifrån alla kärlekshistorier har ett lyckligt slut.

Och fortfarande, jag förstår inte hur det skulle vara en sämre bok bara för att den skildrar ett tragiskt människoöde om man så vill. Själva hantverket, romanbyggandet, är så mycket förutom historien.

Jag kunde känna med Ellen och det ger ett bra betyg i min bok.