Jag och P. spenderade helgen i fantastiska Uppsala. Uppsala behandlade oss så väl att vi inte ville åka därifrån. Vi gick runt och förundrades över att vi ville flytta in i nästan varenda lägenhet vi såg, till och med de utan balkong. Hemma hos Lisa och G. (som har ett så vackert hem att vi ville flytta in på stört) fick vi fantastiskt god mat och pannkakstårta(!) till efterrätt.

Innan hemfärden lyckades vi hitta fanstastiska Café Öfre Slotts. Om jag bara fick gå till ett café resten av mitt liv skulle jag nog gå dit. När vi skulle strosa därifrån till stationen blev jag helt golvad, vi lyckades snubbla över drömgatan. Övre Slottsgatan i mitt hjärta! Jag vill bo i varenda hus. Jag kände mig hemma och allt det där. Jag blev stum, det började värka i hela kroppen av längtan. Jag blev tårögd. Jag måste bo där. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det.

När jag och P. gick från tåget och hem kunde vi inte göra annat än fnysa åt alla lägenheter vi tidigare fantiserat om i den här stan. De kunde inte ens jämföras med lägenheterna vi drömmer om i Uppsala. Det allra mest fantastiska är att vi har en gemensam dröm.