Jag brukar tänka att jag har ganska hög smärttröskel, att jag är bra på att hantera fysisk smärta. Vid två tillfällen har jag uthärdat ända tills kroppen sa ifrån genom att få mig att kräkas. Smärta av det temporära slaget kan jag hantera. Vad jag däremot har svårare för är värk. Ihållande värk gör mig liten och ynklig, gnällig och irriterad.

Jag var hos tandläkaren och lagade en tand idag. Bedövningen börjar släppa nu och tanden har börjat värka. Ska åka hem snart, det är nog bäst.

Jag försöker tänka på dagar som har varit fina, till exempel dagar med parmiddag och pannkakstårta. Det värmer mitt hjärta och lindrar lite.