Är det fint väder åker jag hem till mamma och pappa och passar på att sitta ute
på altanen och läsa.

Så lät det i mitt huvud när jag beslutade mig för att göra en visit i föräldrahemmet nu i eftermiddag/kväll. Jag bestämde alltså att jag ska åka hem till mamma och pappa. Det där villkoret om fint väder lyckades försvinna någonstans, tror att jag tog förgivet att det kommer vara fint väder. Tji fick jag och knäpp på näsan och allt som tänkas kan. Grått och tråkigt är det. Ändå känns det som att det idag knäpper och spritter lite i kroppen av vårlängtan. Även om jag inte är helt övertygad om att det är en renodlat skön längtan, så har jag ändå mer vårkänslor idag än jag hade igår. Igår satt jag på parkbänk med bok i knä och sol i ansiktet. Det låter så fint. Jag fungerar så konstigt. Jag och våren, vi fungerar så konstigt tillsammans. (Vi fungerar inte alls?) Egentligen kommer jag nog tillbaka till det där med kärleken igen. P. har jobbat kväll hela veckan, så vi har knappt kunnat ses. Massa kvalitetstid att ta igen till helgen alltså. Det, om något, känns rätt gött.