Igår var spenderarbyxorna på. Trots att jag kvällen innan hade konstatetat att jag inte får plats med mina kläder i garderoben köpte jag två klänningar. I ärlighetens namn ville jag köpa en klänning att ha på mig på kvällens svirande (trots att jag verkligen inte behövde). Någonstans inom mig gjorde samvetet att jag ändå hoppades på att inte hitta någon, men så hänger den där. Klänningen med stort K. Jag blev kär och var naturligtvis tvungen att prova den. Tänkte att den säkert inte skulle passa ändå. När jag ändå var på väg till provhytten kunde jag ju lika gärna ta med den där randiga klänningen som såg ut att vara så fin och kändes så skön. Den skulle ju säkert inte passa den heller. Hem kom jag med två klänningar som omedelbart blev mina favoritklänningar. Kan inte hitta finaste klänningen på hm.se, men lite av den syns på "partybilden" jag och Therese ställde upp på. (Varför fick jag för mig att det var en bra idé?) Jag var lika trött som jag ser ut, trots godaste hallon-lakrisdrinkarna och Herreys-lp som uppvärmning (och nej, jag heter inte Mari).