Det är bara ungefär en och en halv timme sedan jag såg färdigt Control och jag har verkligen inte återhämtat mig än. Jag känner mig helt slut, den rörde upp så mycket känslor. Så mycket som jag verkligen skulle behöva bearbeta mer än vad jag har gjort. Jag ville krypa ihop i fosterställning, jag ville skrika, jag ville gråta högt. Den tog så mycket energi att jag till och med stundtals ville kräkas. Jag tror att det var bra att jag såg den ensam, jag hade nog inte klarat av sällskap. Inte efteråt. Jag kände mig avstängd hela vägen hem.

Jag ångrar lite att jag läste ut boken precis innan jag såg filmen. (Verkligen precis innan. Jag gick från en kopp kaffe och Beröring långt ifrån direkt till biografen.) I början satt jag mest och jämförde, tänkte att såhär skriver inte Debbie att det var. Filmen förtjänar mer. Boken har alltid större utrymme än filmen, det blir aldrig en rättvis jämförelse.