Mitt humör känns inte helgjutet, eller så är det just det. Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Jag kanske bara är trött. Jag kanske bara har lite mycket just nu. Egentligen har jag mycket trevliga saker på gång, även om begravning inte känns som det trevligaste man kan sysselsätta sig med på en fredag. Det är mycket annat trevligt på gång, såsom kaffe och öl. Egentligen ser jag fram emot att börja jobba i Arvika på måndag också, men det känns stressande att jag verkligen ska "flytta" dit på söndag. Vad ska jag packa? Hur ska jag packa? Hur ska jag leva? När ska jag åka hem? När ska jag stanna? Vad ska jag göra på jobbet? Hur mycket kan jag terrorisera min kusin utan att hon blir less på mig? Hur mycket kan jag umgås med min kusin utan att morfar blir ledsen? Stackars morfar. Det ömmar i mitt hjärta. Jag kommer gråta på fredag, för morfars skull.

Jag förstår inte varför otillräcklighetstankarna ska komma smygande.